Blitzen Trapper
Jag minns inte hur jag hittade Blitzen Trapper fast det var igår. Men de är jävligt bra. Nya plattan Furr går ständigt och speciellt låten nedan, också den med namnet Furr gillas.
Furr by Blitzen Trapper from Jade Harris on Vimeo.
En annan ny favorit är Santogold. Jag har läst massa om henne och hon är med på två låtar från N.A.S.A.s The Spirit of Apollo. Det har alltså snackats om henne ett tag , och hennes album Santogold är snart ett år gammalt. Bättre sent än aldrig att hitta en sån här pärla.
Santogold- Lights out from Jesika Novoa on Vimeo.
Lights Out är en av mina favoriter från skivan, jag älskar basslingan och kontrasten mot sången. Plattan är väldigt varierande och går från lite pop-visor till något som kan klassas som industrielectro. Santogold jämförs med all rätt ofta med M.I.A. som tyvärr avslutat sin solokarriär.Men hon är faktiskt också aktuell med skivsläpp, hennes bolag har släppt soundtracket till den fantastiska filmen Slumdog Millionaire där hon är med och gör en del låtar.
Jag såg Slumdog Millionaire i veckan och jag får säga att den överraskade mig positivt. Jag vet inte vad jag hade väntat mig egentligen, nån indisk snyfthistoria där man försökte kombinera bollywood med brittisk film. Men fan så fel jag hade. Filmen är skitbra och uppbygd på ett mycket fiffigt sätt. Det känns varken som en typiskt indisk eller brittisk film, utan bara en skitbra film helt enkelt, jag förstår till fullo hur den kunde kamma hem storvinsten på Golden Globe-galan. Trevligt nog har de uppdaterat plot-beskrivningen av filmen på IMDB, för den som jag läst för några månader sen stämde inte särskilt bra. Slumdog Millionaire har faktiskt krypit upp på 34e plats på IMDBs top 250 med 8.7 i betyg.
Gorillaz är back on track. De har släppt tre demos och snart kommer en skiva, tror man... Låtarna är inget som faller mig i smaken, men allt som har att göra med Damon Albarn är värt att lyssna på. Hitta låtarna på pitchfork här.
Tre stora serier har kommit igång igen. 24 hade sin megapremiär denna veckan med fyra avsnitt på två dagar. Som vanligt är det löjligt spännande hela tiden. 30 Rock har börjat igen efter ett långt juluppehåll och säsong åtta av Scrubs har börjat med fyra avsnitt på två veckor. Scrubs känns speciellt intressant eftersom att detta ska vara Zach Braff's (J.D) sista säsong. Jag anar redan hur de försöker lösa det då det slängs in en hel del nya karaktärer i det första avsnittet. Min chansning att ståuppkomikern Aziz Ansaris (Human Giant, Flight of the Conchords) karaktär Ed skulle komma att ta över J.Ds plats känns mer och mer obefogad. Får se hur de löser det, själv hade jag önskat att de bara lade ner serien, sluta på topp och inte bli som X-Files. På söndag natt börjar den efterlängtade och försenade Flight of the Conchords igen. FOTC har redan efter en säsong fått kultstatus och 1.5 års väntan är snart över.
Dr. Hannes Modig
Furr by Blitzen Trapper from Jade Harris on Vimeo.
En annan ny favorit är Santogold. Jag har läst massa om henne och hon är med på två låtar från N.A.S.A.s The Spirit of Apollo. Det har alltså snackats om henne ett tag , och hennes album Santogold är snart ett år gammalt. Bättre sent än aldrig att hitta en sån här pärla.
Santogold- Lights out from Jesika Novoa on Vimeo.
Lights Out är en av mina favoriter från skivan, jag älskar basslingan och kontrasten mot sången. Plattan är väldigt varierande och går från lite pop-visor till något som kan klassas som industrielectro. Santogold jämförs med all rätt ofta med M.I.A. som tyvärr avslutat sin solokarriär.Men hon är faktiskt också aktuell med skivsläpp, hennes bolag har släppt soundtracket till den fantastiska filmen Slumdog Millionaire där hon är med och gör en del låtar.
Jag såg Slumdog Millionaire i veckan och jag får säga att den överraskade mig positivt. Jag vet inte vad jag hade väntat mig egentligen, nån indisk snyfthistoria där man försökte kombinera bollywood med brittisk film. Men fan så fel jag hade. Filmen är skitbra och uppbygd på ett mycket fiffigt sätt. Det känns varken som en typiskt indisk eller brittisk film, utan bara en skitbra film helt enkelt, jag förstår till fullo hur den kunde kamma hem storvinsten på Golden Globe-galan. Trevligt nog har de uppdaterat plot-beskrivningen av filmen på IMDB, för den som jag läst för några månader sen stämde inte särskilt bra. Slumdog Millionaire har faktiskt krypit upp på 34e plats på IMDBs top 250 med 8.7 i betyg.
Gorillaz är back on track. De har släppt tre demos och snart kommer en skiva, tror man... Låtarna är inget som faller mig i smaken, men allt som har att göra med Damon Albarn är värt att lyssna på. Hitta låtarna på pitchfork här.
Tre stora serier har kommit igång igen. 24 hade sin megapremiär denna veckan med fyra avsnitt på två dagar. Som vanligt är det löjligt spännande hela tiden. 30 Rock har börjat igen efter ett långt juluppehåll och säsong åtta av Scrubs har börjat med fyra avsnitt på två veckor. Scrubs känns speciellt intressant eftersom att detta ska vara Zach Braff's (J.D) sista säsong. Jag anar redan hur de försöker lösa det då det slängs in en hel del nya karaktärer i det första avsnittet. Min chansning att ståuppkomikern Aziz Ansaris (Human Giant, Flight of the Conchords) karaktär Ed skulle komma att ta över J.Ds plats känns mer och mer obefogad. Får se hur de löser det, själv hade jag önskat att de bara lade ner serien, sluta på topp och inte bli som X-Files. På söndag natt börjar den efterlängtade och försenade Flight of the Conchords igen. FOTC har redan efter en säsong fått kultstatus och 1.5 års väntan är snart över.
Dr. Hannes Modig
Golden Globe
Kom precis hem från Pålsson där vi kollat på Golden Globe-galan. Det gick riktigt bra. Tycker att i stort sett de rätta vann (ja, förutom Heath Ledger), och Slumdog Millionaire tog hem allt den var nominerad i. Bästa TV-serien just nu - 30 Rock - tog också en storslam och hade det tveklöst bästa tacktalet. Men det jag vill lägga mest tyngd på var att vi sinsemellan tävlade med "ballots", dvs vi tippade vem som skulle vinna av de nominerade. Inte bara om vem som fick flest antal rätt, utan de olika kategorierna gav olika mycket poäng. Jag vann såklkart med 13 rätt och 47 poäng mot Pålssons snikna 12 rätt och 46 poäng. Deal with it, Cate Blanchett! Sen vann också Mickey Rourke för bästa skådis i en dramafilm, vilket för mig var det viktigaste.
The Ram
N.A.S.A. "Money" feat. David Byrne, Chuck D, Ras Congo, Seu Jorge, & Z-Trip from Paul Griswold on Vimeo.
N.A.S.A. har släppt tre låtar från sin kommande platta The Spirit of Apollo, Money är den bästa med giganterna David Byrne och Chuck D. Z-Trip, Ras Congo och Seu Jorge är också med. Den nyaste låten Gifted innehåller gästspel med Kanye West, Santogold och Lykke Li. N.A.S.A. har hittills inte gjort den bästa musiken (de tre låtar som släppts) men den trevliga mix av artister är på alla sätt intressant. Jag väntar spänt på skivan som kommer i februari.
Jag såg två filmer i dagara som sägs vara bland årets bästa, en av dem, The Wrestler, var definitivt det. Den var faktiskt fantastiskt bra, framförallt var Mickey Rourke grym (det stinker Oscar om Rourke). Det känns som att han till en viss del spelar sig själv, gammal avdankad 80-talshjälte som gör en comeback. Att det sen ryktas om att han inte tog betalt för rollen gör det lite häftigare (inte heller Bruce Springsteen ska ha tagit betalt för soundtracket). Man var faktiskt inne på att låta Nicolas Cage spela huvudrollen, en tanke som får mig att grimasera. Filmen hadlar om Randy "The Ram" Robinson som är en avdankad gammal proffswrestler som numera "uppträder" på diverse independent-shower samtidigt som han jobbar extra i en matbutik. Randy dopar såklart röven av sig, har inga nära vänner, pratar inte med sin dotter, bor i en trailer (eller sin skåpbil när han inte betalt hyran) och den enda han pratar med är en gammal strippa spelad av Marisa Tomei, som även hon är riktigt bra. Sakerna Rourke gör i ringen är otroliga. Antingen är han helt uppoffrande eller så är det de bästa specialeffekter jag någonsin sett, men jag väljer att tro på att han faktiskt tog alla häftstift på riktigt. Det finns så mycket att skriva om filmen, men det känns inte som att man kan göra den rättvisa på något sätt, gå och se den för helvete! Jag vågar påstå att det är årets bästa film!
Den andra superhypade filmen jag såg var The Curious Case of Benjamin Button med Brad Pitt i huvudrollen. Benjamin föds gammal och åldras sen baklänges, han blir alltså yngre och yngre vilket skapar en del unika problem. När han föds 1918 dör hans mor och hans far tycker att han är så fruktansvärt ful att han ironiskt nog lämnar honom på trappen utanför ett ålderdomshem. Där adopterar en svart tjänstekvinna honom och det blir hans hem. Han blir kompis med en av tanternas barnbarn, Daisy, spelad av Cate Blanchett. De återser varandra genom åren och kommer allt närmare varandra i ålder. Filmen är intressant eftersom den spänner sig över en så stor tidsperiod och olika platser. Det är kul att se hur de ändrar Pitts frisyr och kläder för att uttrycka hans ålder, man sitter såklart och letar efter minsta tecken på ålderskillnad hela filmen. Det är helt otroligt snyggt gjort var de än befinner sig, speciellt 20-40-talet där de inte är rädda för stora platser utan har massor av människor, bilar och byggnader. Sen jag såg Pitt i The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford har jag varit en stor fan, och är fortfarande upprörd över att han inte fick en Oscar för den. Här är han bra, men inte genialisk. Blanchett gör en riktigt fin prestation, men jag får säga att filmen inte imponerade så mycket på mig. Missförstå mig rätt, den var bra och absolut sevärd, men att den ligger på topp 250 på IMDB tycker jag inte riktigt är rätt. Den är väldigt lång, 2 h 40 min och stundtals tappar man intresset. Sen ska den också ha credd för CGI ansiktet Benjamin har i början, väldigt snyggt gjort.
Har precis bokat biljetter till Frozen River på torsdag, den ska vara riktigt bra. Vann på Sundance och jag vågar tippa på att den vinner en Golden Globe på söndag också.
Minty Fresh Beats har gjort en mashupplatta som jag är väldigt nyfiken på, lyssnar på den i skrivande stund. Han mixar jättarna Jay-Z och Radiohead och kallar det Jaydiohead. Det ska vara ganska dåligt, men man måste ju kolla själv! Det bästa med skiten ska vara låtnamnen som är craptastic, tex Lucifer's Jigsaw och Dirt Off Your Android. MInty Fresh Beats har lagt upp det gratis här!
Dr. Hannes Modig
Gran Torino
Igår såg jag en riktigt bra film, Gran Torino, som är Clint Eastwoods senaste projekt. Clintan producerar, regisserar och spelar i denna pärla. Filmen börjar med en begravning där Walt Kowalski's (Clintan) fru tas farväl av. Det visar sig direkt att Walt kan vara världens suraste gubbe och verkar leva kvar i 50-talet, då han också krigade i Korea. Han har ett dåligt förhållande med sina söner och är allmänt ogillad av alla. Walt bor kvar i sitt kvarter som enda amerikan, alla grannar är Hmong (folkslag från Thailand,Laos och Kina). Hans granne, en tonåring som heter Tao, försöker sno hans mest värdefulla ägodel, en 1972 Gran Torino, som ett ingångsprov till ett Hmong-gäng. Efter ett tag visar det sig att gubben har lite mer än sten inombords och han tar Tao under sina vingar och försöker lära honom att vara en riktig man. Det känns först ganska klyschigt, hela arg-krigsveteran-köret, men det utvecklas och blir ordentligt bra. Rollen som Walt verkar skräddarsydd för Eastwood som fortsätter att leverera. Ahney Her gör rollen som Taos syster Sue fint också, hoppas att man får se mer av henne i framtiden.
Såg Ghost Town för nån vecka sen. Otippat nog var den bra. Greg Kinnear är med och är väl ok, men Ricky Gervais är skitbra och Téa Leoni är stabil. Har kommit en hel del bra komedier 08, det tackar man för.
Kan någon som gillar Glasvegas tala om för mig vad dealen är? jag fattar inte, låter bara likadant alltihopa. Lyssna på The Gaslight Anthem istället om ni gillar sån musik.
Dr. Hannes Modig
Såg Ghost Town för nån vecka sen. Otippat nog var den bra. Greg Kinnear är med och är väl ok, men Ricky Gervais är skitbra och Téa Leoni är stabil. Har kommit en hel del bra komedier 08, det tackar man för.
Kan någon som gillar Glasvegas tala om för mig vad dealen är? jag fattar inte, låter bara likadant alltihopa. Lyssna på The Gaslight Anthem istället om ni gillar sån musik.
Dr. Hannes Modig
Cooking by the book
Wow... precis när jag skulle börja skriva kom det en liten jordbävning. Eftersom jag inte är van vid sånt här tyckte jag att det var ashäftigt, en gång till! 4,7 på richterskalan är inte fel!
Jag gillar när man kan ta två sorters musik, röra ihop det och få ett bra resultat. Ju mer olika delarna man samplar är ju häftigare blir det. Pålsson tipsade på en förfest för några veckor sen om en riktigt fet remix en norrman som kallas Thomax gjort där han blandar norsk folkmusik av Halvdan Sivertsen med M.O.P. Produkten är crazy good! Lyssna på den här! Jag menar det, lyssna på den, den börjar lite segt men det bryter ut i eufori.
Min favorit vad der gäller masups är tveklöst Girl Talk (som faktiskt samplat samma M.O.P.-låt), som jag nämnt tidigare här, och man vill ju inte bli långrandig så jag skippar att skriva en 20-sidors avhandling om honom. Istället vill jag high-lighta en mashup av Mastgrr, där Lil Jon mixas med en låt från ett barnprogram som heter Lazy Town.
It's a piece of cake to bake a pretty cake.
När jag först såg den fastnade jag verkligen. Eftersom att den är ganska kort så satt jag och lyssnade på den om och om igen. Jag uppskattar faktiskt den här barnprogramslåten och det blir kalas med Lil Jons minst sagt opassande text, det är ju helt fantastiskt.
Den finfina sidan White Folks Get Crunk baseras rätt mycket på att folk laddar upp sina mashups. De har precis listat årets top 5 mashups som definitivt är värd att kolla in. Som svensk gillar man klart när någon mixar Roxette med gangsta rap.
Januari blir en fin månad vad det gäller serier. Vi får återse gamla goa Lost, som fått massvis med oförtjänt downtalk här, men är fortfarande en av de högst skattade serierna i the ol 'SA. Scrubs kommer också tillbaka för sin 8e säsong som sägs bli Zach Braffs sista. Alltid lika spännande 24 kommer också tillbaka med ett rejält brak i en fyratimmarspremiär i två delar två kvällar irad. Den premiär jag ser mest fram emot var fjolårets tveklöst bästa nya serie och kommer nu tillbaka för sin 2a säsong, Flight of the Conchords. Den har fått mycket hype, allt välförtjänt. Det är bara att hoppas att materialet håller samma standard nu när de blivit tvugna att skriva helt nya låtar, vilket de har sagt att det har varit ett problem.
För att lätt hålla koll på sina serier rekommenderar jag tv-kalendern.se och för att se vilka serier som gäller kan ni kolla min personliga här.
Fall Out Boy har en tid varit ett av mina få guilty pleasures. Jag brukar inte skämmas så mycket över vilken musik jag gillar, och det tycker jag inte att man ska göra, men det är något med Fall Out Boy som jag verkligen inte tycker om samtidigt som jag faktiskt gillar deras musik (Infinity On High från 07). De släppte nyligen nytt, Folie A Deux, och den är fan trist, överpretantiöst och svårt namn också. Det låter inte som förra albumet, där det kändes som att de gjorde vad de ville och inte fastnade i något musikaliskt mönster. Det här känns lite oinspirerat. Men jag har bara lyssnat igenom skiten en gång, kanske jag ändrar mig om jag ger det en chans eller tio till. Jag har också lyssnat lite på Clipses nya mixtape, Road to Till the Casket Drops, som jag skrivit lite om här innan. Det var helt ok, en mixtape helt enkelt. Bästa låten är nog en tribute till Lupe Fiasco där de snott hans beat, men Lupe gör det bättre i originalet. Återstår att se om Till the Casket Drops (kommande skivan) är något att ha, men deras album Hell Hath No Fury från 06 blir svårslaget.
Något som faktiskt är värt att lyssna på är Justice - A Cross The Universe, som finns både som film och skiva. Det är helt enkelt en inspelning från en liveshow. Har inte sett filmen men det är klart att jag ska göra det
När jag i mitt förra inlägg nämnde Vampire Weekend insåg jag att jag aldrig skrivit något om dem här. Det måste åtgärdas. De är skitbra.
Titta gärna lite längre in, när de sitter på nåt cafe och har sig.
Det här klippet gör dem egentligen ingen rättvisa, för killen kan knappt sjunga utanför studion verkar det som. Men deras skiva som bär deras eget namn, Vampire Weekend från 2007 är riktigt fin. Ge dem en ordentlig chans.
En shoutout till vår nya skribent som skriver under signaturen AW! Det var på tiden att du la in något och jag hoppas att det blir fler och möjligvis längre inlägg i framtiden, hur ska du annars kunna höja standarden?
Vaya con dios (såg Point Break idag)
Dr. Hannes Modig
Jag gillar när man kan ta två sorters musik, röra ihop det och få ett bra resultat. Ju mer olika delarna man samplar är ju häftigare blir det. Pålsson tipsade på en förfest för några veckor sen om en riktigt fet remix en norrman som kallas Thomax gjort där han blandar norsk folkmusik av Halvdan Sivertsen med M.O.P. Produkten är crazy good! Lyssna på den här! Jag menar det, lyssna på den, den börjar lite segt men det bryter ut i eufori.
Min favorit vad der gäller masups är tveklöst Girl Talk (som faktiskt samplat samma M.O.P.-låt), som jag nämnt tidigare här, och man vill ju inte bli långrandig så jag skippar att skriva en 20-sidors avhandling om honom. Istället vill jag high-lighta en mashup av Mastgrr, där Lil Jon mixas med en låt från ett barnprogram som heter Lazy Town.
It's a piece of cake to bake a pretty cake.
När jag först såg den fastnade jag verkligen. Eftersom att den är ganska kort så satt jag och lyssnade på den om och om igen. Jag uppskattar faktiskt den här barnprogramslåten och det blir kalas med Lil Jons minst sagt opassande text, det är ju helt fantastiskt.
Den finfina sidan White Folks Get Crunk baseras rätt mycket på att folk laddar upp sina mashups. De har precis listat årets top 5 mashups som definitivt är värd att kolla in. Som svensk gillar man klart när någon mixar Roxette med gangsta rap.
Januari blir en fin månad vad det gäller serier. Vi får återse gamla goa Lost, som fått massvis med oförtjänt downtalk här, men är fortfarande en av de högst skattade serierna i the ol 'SA. Scrubs kommer också tillbaka för sin 8e säsong som sägs bli Zach Braffs sista. Alltid lika spännande 24 kommer också tillbaka med ett rejält brak i en fyratimmarspremiär i två delar två kvällar irad. Den premiär jag ser mest fram emot var fjolårets tveklöst bästa nya serie och kommer nu tillbaka för sin 2a säsong, Flight of the Conchords. Den har fått mycket hype, allt välförtjänt. Det är bara att hoppas att materialet håller samma standard nu när de blivit tvugna att skriva helt nya låtar, vilket de har sagt att det har varit ett problem.
För att lätt hålla koll på sina serier rekommenderar jag tv-kalendern.se och för att se vilka serier som gäller kan ni kolla min personliga här.
Fall Out Boy har en tid varit ett av mina få guilty pleasures. Jag brukar inte skämmas så mycket över vilken musik jag gillar, och det tycker jag inte att man ska göra, men det är något med Fall Out Boy som jag verkligen inte tycker om samtidigt som jag faktiskt gillar deras musik (Infinity On High från 07). De släppte nyligen nytt, Folie A Deux, och den är fan trist, överpretantiöst och svårt namn också. Det låter inte som förra albumet, där det kändes som att de gjorde vad de ville och inte fastnade i något musikaliskt mönster. Det här känns lite oinspirerat. Men jag har bara lyssnat igenom skiten en gång, kanske jag ändrar mig om jag ger det en chans eller tio till. Jag har också lyssnat lite på Clipses nya mixtape, Road to Till the Casket Drops, som jag skrivit lite om här innan. Det var helt ok, en mixtape helt enkelt. Bästa låten är nog en tribute till Lupe Fiasco där de snott hans beat, men Lupe gör det bättre i originalet. Återstår att se om Till the Casket Drops (kommande skivan) är något att ha, men deras album Hell Hath No Fury från 06 blir svårslaget.
Något som faktiskt är värt att lyssna på är Justice - A Cross The Universe, som finns både som film och skiva. Det är helt enkelt en inspelning från en liveshow. Har inte sett filmen men det är klart att jag ska göra det
När jag i mitt förra inlägg nämnde Vampire Weekend insåg jag att jag aldrig skrivit något om dem här. Det måste åtgärdas. De är skitbra.
Titta gärna lite längre in, när de sitter på nåt cafe och har sig.
Det här klippet gör dem egentligen ingen rättvisa, för killen kan knappt sjunga utanför studion verkar det som. Men deras skiva som bär deras eget namn, Vampire Weekend från 2007 är riktigt fin. Ge dem en ordentlig chans.
En shoutout till vår nya skribent som skriver under signaturen AW! Det var på tiden att du la in något och jag hoppas att det blir fler och möjligvis längre inlägg i framtiden, hur ska du annars kunna höja standarden?
Vaya con dios (såg Point Break idag)
Dr. Hannes Modig
Sleepyhead
Sleepyhead med Passion Pit är en av årets fetaste låtar. Den här remixen är om möjligt ännu bättre.
Så enkelt är det.
/AW
Kwassa Kwassa
Redan 2004 fick vi veta att Jay Leno skulle sluta göra "The Tonight Show" nästa år. Datumet för det sista programmet är den 29e maj 09. Efterträdare till tronen blir den makalösa Conan O'Brien, som just nu är värd för programmet "Late Night" på samma kanal, NBC. Detta betyder såklart att det blir en ledig post på Late Night, och det har sedan länge varit känt att det är SNL-räven Jimmy Fallon som tar över det programmet. Fallon avslöjade igår på sin blogg att det är The Roots som ska bli husband på Late Night, detta kan bli riktigt fräckt! Se ett trist reportage om det hela på youtube.
Esau Mwamwaya var en musiker i Malawi, där han spelade med lokala legender, sen stack han till London. Där började han jobba i en butik som sålde diverse grejer, mest second hand. Han sålde en cykel till Radioclits producent och träffade då Etienne Tron. De bjöd med honom till sin studio i närheten och började meka lite med musik. Esau fick lite hype tidigare i år då hans remix på M.I.A.s Paper Planes kom ut. Han har nu släppt en mixtape Esau Mwamwaya and Radioclit are the Very Best producerad av Radioclit, helt gratis på sin myspace, tanka här! Hela grejen låter lite trist, en kulturkrock, blabla... men det här är mer än så, det funkar verkligen, platsar i top 20 album i år.
Han samplar gott hela plattan, lite Beatles, Architecture In Helsinki, Michael Jackson, Ruby Suns och den bästa låten Cape Cod Kwassa Kwassa baseras på Vampire Weekends låt med samma namn.
Ge Mig
Blur ska återförenas. Hittills är bara en spelning bokad, den 3e juli 09 i Hyde Park i London. Blur vann faktiskt en omröstning för något år sen om GBs (inte glassen) bästa band genom tiderna, det var nån engelsk radiokanal som styrde upp röstningen.
Dr. Hannes Modig
Esau Mwamwaya var en musiker i Malawi, där han spelade med lokala legender, sen stack han till London. Där började han jobba i en butik som sålde diverse grejer, mest second hand. Han sålde en cykel till Radioclits producent och träffade då Etienne Tron. De bjöd med honom till sin studio i närheten och började meka lite med musik. Esau fick lite hype tidigare i år då hans remix på M.I.A.s Paper Planes kom ut. Han har nu släppt en mixtape Esau Mwamwaya and Radioclit are the Very Best producerad av Radioclit, helt gratis på sin myspace, tanka här! Hela grejen låter lite trist, en kulturkrock, blabla... men det här är mer än så, det funkar verkligen, platsar i top 20 album i år.
Han samplar gott hela plattan, lite Beatles, Architecture In Helsinki, Michael Jackson, Ruby Suns och den bästa låten Cape Cod Kwassa Kwassa baseras på Vampire Weekends låt med samma namn.
Ge Mig
Blur ska återförenas. Hittills är bara en spelning bokad, den 3e juli 09 i Hyde Park i London. Blur vann faktiskt en omröstning för något år sen om GBs (inte glassen) bästa band genom tiderna, det var nån engelsk radiokanal som styrde upp röstningen.
Dr. Hannes Modig
That’s on the real
The Wackness är en skitbra film. Hoppas den vinner nån oscar. Den utspelar sig i New York sommaren 94 och handlar om Luke Shapiro, en kille som precis slutat High School, langar gräs och hatar livet.
Alla skådisar gör bra ifrån sig, men det är Ben Kingsleys porträtt av Dr. Squires som tar kakan. Luke langar till Dr. Squires och får terapi som betalning. Squires blir också Lukes enda vän och ger honom råd, men det visar sig att han inte kan praktisera det han predikar. I härvan av relationer som uppstår ser man också en klassklyfta. Både vad det gäller ekonomisk tillstånd som social rang i plugget. Det är en intressant film på många nivåer och ingen karaktär känns platt (bortsett från Lukes föräldrar, men de får inte mycket tid i rutan). Det som jag kanske tycker om mest med filmen är soundtracket, nästan bara hiphop från tidigt 90-tal, som verkligen ger mig en bättre känsla av tidsperioden. I trailern får man tex höra Biz Markies kalaslåt Just a Friend. Filmen handlar om relationer, och intressanta sådana finns det gott om. Det är en film som i början verkar vara en i mängden, men efter ett tag visar den att den är mer komplex. Josh Peck som Luke får det att funka, och även om jag mest minns Ben Kingsleys prestation så är det nog Peck som gör det tyngsta arbetet. En av de bästa filmerna jag sett i år. Se den.
För ett tag sen, ca april, dök en av de roligaste internetserierna upp. Det var bara tre "akter", men det var tre helt fantastiska akter. Jag pratar om Dr. Horrible's Sing Along Blogg. Tyvärr streamas den nuförtiden i Hulu, vilket betyder att man bara kan se den inom USA. Trevligt nog har en god själ lagt upp akterna på youtube, se dem här. I huvudrollen ser vi Neil Patrick Harris (Barney i How I Met Your Mother) som Dr. Horrible, en antihjälte som vill se världen i kaos. Han har såklart en nemesis, Captain Hammer som alltid lyckas förstöra hans planer. Det finns självklart en oskyldig kvinna inblandad, Penny, som gör livet mer komplicerat för Dr. Horrible. Serien är upplagd delvis som Dr. Horribles egna videoblogg och sen med klipp från hans äventyr, där situationer bryter ut i sång. Bästa internetmusikalen någonsin.
En annan skitbra internetserie är Wainy Days. Skrivet och agerat av David Wain (från kanonserien Stella), som serien också handlar om.
Detta är det absolut första avsnittet där vi också får se Elizabeth Banks, senast från Zack and Miri. Wainy Days avslutade precis sin 3e säsong.
Kanye Wests nya platta, 808s & Heartbreak finns ute nu. Tragiskt nog så kör han stenhårt på sin auto-tune. Han slänger in lite lo-fi ibland också, så att det låter som att han sjunger ur en 80-talsradio. Vissa låtar känner man att de hade varit bra om det inte vore för den jävla auto-tunen, han låter som en robot, eller ännu värre, som Cher. Det värsta är när jag inser att jag faktiskt gillar en låt, Robocop.
Kanye west Robocop from Giovanni on Vimeo.
Det finns ingen video ännu, så man får nöja sig med själva musiken. I Robocop får vi höra både auto-tune och hur han kör lite lo-fi. Tydligast används lo-fi i Welcome to Heartbreak där Kid Cudi säger "shock, radio" med vanlig röst hela tiden, vilket ger en tydlig kontrast mot Kanyes skit.
The Knife skriver en opera. Baserad på Darwins On the Origin of Species för att fira de 150 år som gått sen den kom ut. Ett konstigt koncept, men The Knife är, om något, konstiga. Jag hoppas att det blir något att ha. Ena halvan av duon, Olof Dreijer har stuckit till Amazonas för att studera djur, medans Karin Dreijer Andersson stannade hemma för att ta PR-foton. Syskonen ska skriva allt, dvs både musik och text. Operan kommer att gå upp i Köpenhamn november 09.
Foto av Karin Dreijer Andersson
För ett tag sen gjorde Damon Albarn, från Blur och the Gorillaz en opera på en gammal kinesik skrift med sin polare Jamie Hewlett, och det blev skitbra. De omarbetade sen musiken och släppte en platta; Monkey - Journey to the West som förvånande nog var bra på nåt konstigt sätt. Håller tummarna för att The Knife också kan göra något fint av detta.
Dr. Hannes Modig
Alla skådisar gör bra ifrån sig, men det är Ben Kingsleys porträtt av Dr. Squires som tar kakan. Luke langar till Dr. Squires och får terapi som betalning. Squires blir också Lukes enda vän och ger honom råd, men det visar sig att han inte kan praktisera det han predikar. I härvan av relationer som uppstår ser man också en klassklyfta. Både vad det gäller ekonomisk tillstånd som social rang i plugget. Det är en intressant film på många nivåer och ingen karaktär känns platt (bortsett från Lukes föräldrar, men de får inte mycket tid i rutan). Det som jag kanske tycker om mest med filmen är soundtracket, nästan bara hiphop från tidigt 90-tal, som verkligen ger mig en bättre känsla av tidsperioden. I trailern får man tex höra Biz Markies kalaslåt Just a Friend. Filmen handlar om relationer, och intressanta sådana finns det gott om. Det är en film som i början verkar vara en i mängden, men efter ett tag visar den att den är mer komplex. Josh Peck som Luke får det att funka, och även om jag mest minns Ben Kingsleys prestation så är det nog Peck som gör det tyngsta arbetet. En av de bästa filmerna jag sett i år. Se den.
För ett tag sen, ca april, dök en av de roligaste internetserierna upp. Det var bara tre "akter", men det var tre helt fantastiska akter. Jag pratar om Dr. Horrible's Sing Along Blogg. Tyvärr streamas den nuförtiden i Hulu, vilket betyder att man bara kan se den inom USA. Trevligt nog har en god själ lagt upp akterna på youtube, se dem här. I huvudrollen ser vi Neil Patrick Harris (Barney i How I Met Your Mother) som Dr. Horrible, en antihjälte som vill se världen i kaos. Han har såklart en nemesis, Captain Hammer som alltid lyckas förstöra hans planer. Det finns självklart en oskyldig kvinna inblandad, Penny, som gör livet mer komplicerat för Dr. Horrible. Serien är upplagd delvis som Dr. Horribles egna videoblogg och sen med klipp från hans äventyr, där situationer bryter ut i sång. Bästa internetmusikalen någonsin.
En annan skitbra internetserie är Wainy Days. Skrivet och agerat av David Wain (från kanonserien Stella), som serien också handlar om.
Detta är det absolut första avsnittet där vi också får se Elizabeth Banks, senast från Zack and Miri. Wainy Days avslutade precis sin 3e säsong.
Kanye Wests nya platta, 808s & Heartbreak finns ute nu. Tragiskt nog så kör han stenhårt på sin auto-tune. Han slänger in lite lo-fi ibland också, så att det låter som att han sjunger ur en 80-talsradio. Vissa låtar känner man att de hade varit bra om det inte vore för den jävla auto-tunen, han låter som en robot, eller ännu värre, som Cher. Det värsta är när jag inser att jag faktiskt gillar en låt, Robocop.
Kanye west Robocop from Giovanni on Vimeo.
Det finns ingen video ännu, så man får nöja sig med själva musiken. I Robocop får vi höra både auto-tune och hur han kör lite lo-fi. Tydligast används lo-fi i Welcome to Heartbreak där Kid Cudi säger "shock, radio" med vanlig röst hela tiden, vilket ger en tydlig kontrast mot Kanyes skit.
The Knife skriver en opera. Baserad på Darwins On the Origin of Species för att fira de 150 år som gått sen den kom ut. Ett konstigt koncept, men The Knife är, om något, konstiga. Jag hoppas att det blir något att ha. Ena halvan av duon, Olof Dreijer har stuckit till Amazonas för att studera djur, medans Karin Dreijer Andersson stannade hemma för att ta PR-foton. Syskonen ska skriva allt, dvs både musik och text. Operan kommer att gå upp i Köpenhamn november 09.
Foto av Karin Dreijer Andersson
För ett tag sen gjorde Damon Albarn, från Blur och the Gorillaz en opera på en gammal kinesik skrift med sin polare Jamie Hewlett, och det blev skitbra. De omarbetade sen musiken och släppte en platta; Monkey - Journey to the West som förvånande nog var bra på nåt konstigt sätt. Håller tummarna för att The Knife också kan göra något fint av detta.
Dr. Hannes Modig
Goin' to Philly... och tillbaka till Roskilde
Philadelphia är en stad jag kommit i kontakt med mycket under de senaste veckorna. Dels stadens underground hip hop-scen och dels tv-serien It's Always Sunny in Philadelphia.
Hip hop-gruppen Jedi Mind Tricks från denna stad släppte i höst sin nya skiva A History of Violence. Det är i år också 10 år sedan Jedi Mind Tricks MC Vinnie Paz startade supergruppen Army of the Pharaohs. En supergrupp i meningen att det var ett samarbete mellan diverse hip hoppare från olika grupper och projekt. Huvudsakligen härstammar medlemmarna från just Philadelphia. Projektet lades på is ett par år efter att det bildats men återupptogs för några år sedan och gruppen har under dessa år släppt två album, The Torture Papers och Ritual of Battle, och båda skivorna rekommenderas. Flera album med kopplingar till Jedi Mind Tricks och Army of the Pharaohs har släppts i år. En kille vid namn Doap Nixon, som fick sitt genombrott med Army of the Pharaohs släppte tidigare under sommaren sitt debutalbum Sour Diesel. King Syze, också han en av medlemmarna från AOTP (som supergruppen också kallas, och som man kan skriva om man vill verka lite insatt, eller helt enkelt inte orkar skriva hela namnet) släppte i år albumet The Labor Union. En producent som gjort beats åt båda dessa album är Snowgoons som i somras också släppte ett album vid namn Black Snow. Även duon Outerspace, som är medlammar i AOTP, släppte sitt nya album God's Fury i år. Dessa album innehåller alla vissa höjdpunkter, men Snowgoons och Doap Nixons album är de jag främst skulle rekommendera. Båda innehåller många riktigt sköna låtar, och de båda artisterna möts i låten Heaven is Calling på Sour Diesel, där Doap Nixon står för rösten och Snowgoons för musiken.
Doap Nixon - Heaven is Calling
Ingen video men musiken är väldigt njutbar ändå.
Under förra veckan spurtade jag mig igenom samtliga säsonger av tv-serien It's Always Sunny in Philadelphia. Jag hade fått den rekommenderad för mig från flera håll under den senaste tiden och det visade sig vara något riktigt roligt. Det handlar i princip om ett gäng personer i åldern nära 30 år och deras försök att driva en bar på Philadelphias bakgator där de ständigt tampas med nya projekt och situationer.Något som är skönt är att det saknas en given normkaraktär, alltså det finns ingen person som man alltid ska identifiera sig med och som oftast agerar lite mer rationellt än alla andra. Oerhört underhållande blir det när de exempelvis misstänker en i gänget för att vara seriemördare eller när de ska ta ett lån för att handla sjuka mängder bensin.
Avslutningsvis hade jag tänkt glida bort från Philadelphias gator och istället blicka tillbaka lite på året som gått. Det mästerliga och innovativa melodiska death metal-bandet At The Gates återförenades i år för en sista tour. Dessa blev deras första och högst troligen även enda spelningar sedan bandet splittrades 1996. Dock har sångaren, Tompa Lindberg ett annat ytterst spännande band nu, nämnligen hardcore-bandet Disfear som i år släppte det grymma albumet Live the Storm.
Jag hade turen att få se At The Gates på Roskilde (och även en andra gång senare under sommaren på festivalen Wacken) och på Roskilde hörde jag för första gången även rock-bandet Kings Of Leon. Efter att ha sett dem fastnade jag mycket för musiken och i år släppte de en mycket bra skiva vid namn Only By The Night. Closer, Sex On Fire (videon här nedan), Use Somebody och Notion är kanske de kanonlåtar jag tycker sticker ut mest på denna fantastiska skiva.
Kings of Leon - Sex on fire from Dose of Alla on Vimeo
Farbror Pålsson
Hip hop-gruppen Jedi Mind Tricks från denna stad släppte i höst sin nya skiva A History of Violence. Det är i år också 10 år sedan Jedi Mind Tricks MC Vinnie Paz startade supergruppen Army of the Pharaohs. En supergrupp i meningen att det var ett samarbete mellan diverse hip hoppare från olika grupper och projekt. Huvudsakligen härstammar medlemmarna från just Philadelphia. Projektet lades på is ett par år efter att det bildats men återupptogs för några år sedan och gruppen har under dessa år släppt två album, The Torture Papers och Ritual of Battle, och båda skivorna rekommenderas. Flera album med kopplingar till Jedi Mind Tricks och Army of the Pharaohs har släppts i år. En kille vid namn Doap Nixon, som fick sitt genombrott med Army of the Pharaohs släppte tidigare under sommaren sitt debutalbum Sour Diesel. King Syze, också han en av medlemmarna från AOTP (som supergruppen också kallas, och som man kan skriva om man vill verka lite insatt, eller helt enkelt inte orkar skriva hela namnet) släppte i år albumet The Labor Union. En producent som gjort beats åt båda dessa album är Snowgoons som i somras också släppte ett album vid namn Black Snow. Även duon Outerspace, som är medlammar i AOTP, släppte sitt nya album God's Fury i år. Dessa album innehåller alla vissa höjdpunkter, men Snowgoons och Doap Nixons album är de jag främst skulle rekommendera. Båda innehåller många riktigt sköna låtar, och de båda artisterna möts i låten Heaven is Calling på Sour Diesel, där Doap Nixon står för rösten och Snowgoons för musiken.
Doap Nixon - Heaven is Calling
Ingen video men musiken är väldigt njutbar ändå.
Under förra veckan spurtade jag mig igenom samtliga säsonger av tv-serien It's Always Sunny in Philadelphia. Jag hade fått den rekommenderad för mig från flera håll under den senaste tiden och det visade sig vara något riktigt roligt. Det handlar i princip om ett gäng personer i åldern nära 30 år och deras försök att driva en bar på Philadelphias bakgator där de ständigt tampas med nya projekt och situationer.Något som är skönt är att det saknas en given normkaraktär, alltså det finns ingen person som man alltid ska identifiera sig med och som oftast agerar lite mer rationellt än alla andra. Oerhört underhållande blir det när de exempelvis misstänker en i gänget för att vara seriemördare eller när de ska ta ett lån för att handla sjuka mängder bensin.
Avslutningsvis hade jag tänkt glida bort från Philadelphias gator och istället blicka tillbaka lite på året som gått. Det mästerliga och innovativa melodiska death metal-bandet At The Gates återförenades i år för en sista tour. Dessa blev deras första och högst troligen även enda spelningar sedan bandet splittrades 1996. Dock har sångaren, Tompa Lindberg ett annat ytterst spännande band nu, nämnligen hardcore-bandet Disfear som i år släppte det grymma albumet Live the Storm.
Jag hade turen att få se At The Gates på Roskilde (och även en andra gång senare under sommaren på festivalen Wacken) och på Roskilde hörde jag för första gången även rock-bandet Kings Of Leon. Efter att ha sett dem fastnade jag mycket för musiken och i år släppte de en mycket bra skiva vid namn Only By The Night. Closer, Sex On Fire (videon här nedan), Use Somebody och Notion är kanske de kanonlåtar jag tycker sticker ut mest på denna fantastiska skiva.
Kings of Leon - Sex on fire from Dose of Alla on Vimeo
Farbror Pålsson
årsskifte ger listor
Jag har aldrig gått på en musikfestival som Roskilde eller Hultsfred. Har aldrig känts som om det har varit min grej. Men jag är rädd att jag får kapitulera i år. Atmosphere kommer till Peace & Love -festivalen. Jag behöver egentligen inte bry mig om vilka fler band som kommer dit, men artistlistan hittills är riktigt stabil. Henry fuckin Rollins kommer dit också. Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på hans spoken word framträdanden i väntan på John Blund.
Bland de mysiga band som hittills bokats tillhör också Turbonegro, Timbuktu, Moneybrother och Slagsmålsklubben. Hela nuvarande listan:
Turbonegro, Thåström, Moneybrother, Anna Ternheim, Timbuktu, Atmosphere, The Stranglers, Henry Rollins (spoken word), Titiyo, Frida Hyvönen, Slagsmålsklubben, Sonic Syndicate, Kalle Baah, Satyricon, Perssons Pack, Witchcraft, Division of Laura Lee och Deportees. Borlänge ligger svinlångt bort, men om detta blir Atmospheres enda gig i närheten (åker hellre till Tyskland) så får man ta smällen med lång resa.
Musiktidningen Mojo publicerade nyligen en lista över 08s bästa, föga förvånande tog Fleet Foxes hem guldmedaljen. Mojo har valt att inte publicera listan på nätet, men har istället lagt ut vad olika artister och musikkännare (som man inte bryr sig om) tyckte var bra i år, även om både T-Pain och Pink prisas så är det alltid värt att kolla upp sånt här, chanserna att man hittar ett guldkorn är oftast stora, hitta skiten här.
MIn absoluta favoritsida gällande musik, Pitchfork Media, har 1a-7e december "ballot week". Det betyder att läsare får göra sina röster hörda om musik 2008 i kategorier som bästa album, bästa låt, bästa live framträdande, bästa nya artist, mest överskattade album och mest underskattade album. Listorna från förra året hittar du här. På Pitchfork kan de sina listor, ett av mitt års höjdpunkter är när de släpper sina egna officiella.
Snubblade över en video, Architechture In Helsinki - That Beep, och som låten fastnade på mig! Det tog inte lång tid innan jag kollat in bandet mer. Det är kanske inte den bästa musiken just nu, men det känns väldigt spännande. med That Beep som en ny singel hoppas jag på ett nytt album snart.
Architecture in Helsinki - That Beep from helsinkids on Vimeo.
På Filmfronten ser det lite mörkt ut just nu, det brukar komma några riktigt bra filmer såhär års, dels för jullovet dels för att fixa hype inför oscarsgalan. Men svensk bios tomte verkar inte ha med sig många hårda paket. Rocknrolla är den enda som har premiär i december som jag känner mig sugen på att se. Body of Lies med Leonardo DiCaprio och Russel Crowe kommer säkert vara en stabil film med Riddley Scott som regissör, men jag tror inte att den på något sätt blir en succé. En film som troligen kommer dra in massa pengar, är "Vi hade i alla fall tur med vädret igen". Om den är något annat är skitdålig blir jag överraskad. The day the earth stood still visas det ganska mycket reklam för just nu, men av den trailer som pumpas på tv att döma verkar den trist, en dussinfilm. The Duchess med Keira Knightley och Ralph Fiennes, verkar vara en bra historielektion och ska innehålla bra skådespel men det känns inte heller bra någonstans. Fler ok filmer är Ghost town, Australia, The Spirit, Valkyria, Yes Man, Seven Pounds och Zack and Miri Make a Porno. Jag har faktiskt sett Zack and Miri och jag får säga att den var en stor besvikelse. Inte för att den var dålig på något vis, men jag förväntade mig mer från Kevin Smith och en så bra rollista. När jag letar lite noggrannare hittar jag lite gott godis i påsen. Frozen River och The Curious Case of Benjamin Button är båda tippade kandidater till oscars. Sen kommer också The Changeling, av Clint Eastwood, och varje film av Clint får antas vara bra, med eller utan Angelina Jolie.
Dr. Hannes Modig
Bland de mysiga band som hittills bokats tillhör också Turbonegro, Timbuktu, Moneybrother och Slagsmålsklubben. Hela nuvarande listan:
Turbonegro, Thåström, Moneybrother, Anna Ternheim, Timbuktu, Atmosphere, The Stranglers, Henry Rollins (spoken word), Titiyo, Frida Hyvönen, Slagsmålsklubben, Sonic Syndicate, Kalle Baah, Satyricon, Perssons Pack, Witchcraft, Division of Laura Lee och Deportees. Borlänge ligger svinlångt bort, men om detta blir Atmospheres enda gig i närheten (åker hellre till Tyskland) så får man ta smällen med lång resa.
Musiktidningen Mojo publicerade nyligen en lista över 08s bästa, föga förvånande tog Fleet Foxes hem guldmedaljen. Mojo har valt att inte publicera listan på nätet, men har istället lagt ut vad olika artister och musikkännare (som man inte bryr sig om) tyckte var bra i år, även om både T-Pain och Pink prisas så är det alltid värt att kolla upp sånt här, chanserna att man hittar ett guldkorn är oftast stora, hitta skiten här.
MIn absoluta favoritsida gällande musik, Pitchfork Media, har 1a-7e december "ballot week". Det betyder att läsare får göra sina röster hörda om musik 2008 i kategorier som bästa album, bästa låt, bästa live framträdande, bästa nya artist, mest överskattade album och mest underskattade album. Listorna från förra året hittar du här. På Pitchfork kan de sina listor, ett av mitt års höjdpunkter är när de släpper sina egna officiella.
Snubblade över en video, Architechture In Helsinki - That Beep, och som låten fastnade på mig! Det tog inte lång tid innan jag kollat in bandet mer. Det är kanske inte den bästa musiken just nu, men det känns väldigt spännande. med That Beep som en ny singel hoppas jag på ett nytt album snart.
Architecture in Helsinki - That Beep from helsinkids on Vimeo.
På Filmfronten ser det lite mörkt ut just nu, det brukar komma några riktigt bra filmer såhär års, dels för jullovet dels för att fixa hype inför oscarsgalan. Men svensk bios tomte verkar inte ha med sig många hårda paket. Rocknrolla är den enda som har premiär i december som jag känner mig sugen på att se. Body of Lies med Leonardo DiCaprio och Russel Crowe kommer säkert vara en stabil film med Riddley Scott som regissör, men jag tror inte att den på något sätt blir en succé. En film som troligen kommer dra in massa pengar, är "Vi hade i alla fall tur med vädret igen". Om den är något annat är skitdålig blir jag överraskad. The day the earth stood still visas det ganska mycket reklam för just nu, men av den trailer som pumpas på tv att döma verkar den trist, en dussinfilm. The Duchess med Keira Knightley och Ralph Fiennes, verkar vara en bra historielektion och ska innehålla bra skådespel men det känns inte heller bra någonstans. Fler ok filmer är Ghost town, Australia, The Spirit, Valkyria, Yes Man, Seven Pounds och Zack and Miri Make a Porno. Jag har faktiskt sett Zack and Miri och jag får säga att den var en stor besvikelse. Inte för att den var dålig på något vis, men jag förväntade mig mer från Kevin Smith och en så bra rollista. När jag letar lite noggrannare hittar jag lite gott godis i påsen. Frozen River och The Curious Case of Benjamin Button är båda tippade kandidater till oscars. Sen kommer också The Changeling, av Clint Eastwood, och varje film av Clint får antas vara bra, med eller utan Angelina Jolie.
Dr. Hannes Modig
Sluta fred, Ligga sked
Gaby and the Guns spelar på mejeriet på onsdag. Var där eller var sär.
Gaby and the Guns - Rygg mot Rygg from Jens Almqvist on Vimeo.
Se också den finfina låten och videon Hemlighet långt långt ner på bloggen från detta awesome band från Lund och Malmö.
I fredags publicerade gratisblaskan City en intervju med Gaby, läs den här.
EPn spelas ofta hemma, och jag hoppas på att få höra lite mer material på onsdag då de tillsammans med Erik Hassle är förband åt Maria Espinosa.
M.I.A.s nya skivbolag ska ge ut soundtracket till nya filmen Slumdog Millionaire. Sen innan har man vetat att M.I.A. varit med en del på soundtracket, de tre låtarna Paper Planes, Paper Planes (remixed) och tillsammans med A.R. Rahman "Oh, Saya". Filmen har fått lysande kritik, och har 8,3 på IMDB. Den handlar om en fattig indier i tonåren som deltar i den indiska versionen av "who wants to be a millionaire?", men inte för att han vill vinna pengar utan för att bevisa kärleken till en vän som älskar programmet. Danny Boyle regisserar, och med filmer som Trainspotting på meritlistan kan man lita på betyget på IMDB.
Hiphop-duon Clipse nya LP Till the Casket Drops har blivit försenad och kommer inte ut denna månaden som från början var planen. Istället släpper de en mixtape, Road to Till the Casket Drops den 1a december endast på complex.com.
Vi får höra en del låtar från det kommande albumet, som nu är planerat att släppas i mars. Duon har också designat en hel del kläder med märket Play Cloths, som släpptes i fredags, den 21e. De tänker göra en turne med Play Cloths, men har bara bokat några spelningar hittills.
Fatboy Slim, egentligen Norman Cook, har ett nytt projekt, The BPA.
The BPA - Toe Jam from FunkySpaceMonkey on Vimeo.
Förkortningen betyder "The Brighton Port Authority" och Cook får hjälp av en hel del tunga artister som Dizzee Rascal, Iggy Pop, Jaimie T, David Byrne och frekvente Fatboy Slim medarbetaren Simon Thornton. Plattan får namnet I Think We're Gonna Need a Bigger Boat och släpps genom Cooks eget bolag den 3e februari. Videon ovan är så pass festlig att det gjorts en hel del spoofs, bland andra en med South Park figurer.
Har spelat ut Mirror's Edge. Det var jävligt fett, men aldeles för kort. En 7a av 10.
Launch Trailer from mirrors-edge on Vimeo.
Spelets största nackdel är tveklöst att spelet ofta verkar vara helt omöjligt. De varvar action bra med problemlösningar. Man kan se en ventilationstrumma högst upp i taket och så måste man klura ut hur man ska ta sig dit, men segern är inte vunnen bara för att man fattat hur man ska göra, man ska utföra det också, vilket kan vara galet svårt och kan kräva hur många försök som helst. Spelet har skapat sig en egen genre och har fått otroliga mängder lovord och hype, mycket för att det använder en förstapersons perspektiv, en kameravinkel som en del gånger ställer till det. sen är det också lite jobbigt med mängden material man inte kan använda, störigt att man inte kan flytta på tunnor eller använda vissa rör på väg till sitt mål. Men i sort är spelet skitbra. DICE har redan planerat två spel till med Faith som huvudperson och eventuellt fler med andra karaktärer.
Eftersom att jag förbokat spelet fick jag en svinful t-shirt på köpet också. Såklart XL. Nu när jag spelat ut både Gears of War 2 och Mirror's Edge funderar jag på att köpa Saints Row II, det är som GTA4 fast roligare och med god självdistans, inget seriöst krapp här, bara maximalt våld och kul.
Dr. Hannes Modig
Gaby and the Guns - Rygg mot Rygg from Jens Almqvist on Vimeo.
Se också den finfina låten och videon Hemlighet långt långt ner på bloggen från detta awesome band från Lund och Malmö.
I fredags publicerade gratisblaskan City en intervju med Gaby, läs den här.
EPn spelas ofta hemma, och jag hoppas på att få höra lite mer material på onsdag då de tillsammans med Erik Hassle är förband åt Maria Espinosa.
M.I.A.s nya skivbolag ska ge ut soundtracket till nya filmen Slumdog Millionaire. Sen innan har man vetat att M.I.A. varit med en del på soundtracket, de tre låtarna Paper Planes, Paper Planes (remixed) och tillsammans med A.R. Rahman "Oh, Saya". Filmen har fått lysande kritik, och har 8,3 på IMDB. Den handlar om en fattig indier i tonåren som deltar i den indiska versionen av "who wants to be a millionaire?", men inte för att han vill vinna pengar utan för att bevisa kärleken till en vän som älskar programmet. Danny Boyle regisserar, och med filmer som Trainspotting på meritlistan kan man lita på betyget på IMDB.
Hiphop-duon Clipse nya LP Till the Casket Drops har blivit försenad och kommer inte ut denna månaden som från början var planen. Istället släpper de en mixtape, Road to Till the Casket Drops den 1a december endast på complex.com.
Vi får höra en del låtar från det kommande albumet, som nu är planerat att släppas i mars. Duon har också designat en hel del kläder med märket Play Cloths, som släpptes i fredags, den 21e. De tänker göra en turne med Play Cloths, men har bara bokat några spelningar hittills.
Fatboy Slim, egentligen Norman Cook, har ett nytt projekt, The BPA.
The BPA - Toe Jam from FunkySpaceMonkey on Vimeo.
Förkortningen betyder "The Brighton Port Authority" och Cook får hjälp av en hel del tunga artister som Dizzee Rascal, Iggy Pop, Jaimie T, David Byrne och frekvente Fatboy Slim medarbetaren Simon Thornton. Plattan får namnet I Think We're Gonna Need a Bigger Boat och släpps genom Cooks eget bolag den 3e februari. Videon ovan är så pass festlig att det gjorts en hel del spoofs, bland andra en med South Park figurer.
Har spelat ut Mirror's Edge. Det var jävligt fett, men aldeles för kort. En 7a av 10.
Launch Trailer from mirrors-edge on Vimeo.
Spelets största nackdel är tveklöst att spelet ofta verkar vara helt omöjligt. De varvar action bra med problemlösningar. Man kan se en ventilationstrumma högst upp i taket och så måste man klura ut hur man ska ta sig dit, men segern är inte vunnen bara för att man fattat hur man ska göra, man ska utföra det också, vilket kan vara galet svårt och kan kräva hur många försök som helst. Spelet har skapat sig en egen genre och har fått otroliga mängder lovord och hype, mycket för att det använder en förstapersons perspektiv, en kameravinkel som en del gånger ställer till det. sen är det också lite jobbigt med mängden material man inte kan använda, störigt att man inte kan flytta på tunnor eller använda vissa rör på väg till sitt mål. Men i sort är spelet skitbra. DICE har redan planerat två spel till med Faith som huvudperson och eventuellt fler med andra karaktärer.
Eftersom att jag förbokat spelet fick jag en svinful t-shirt på köpet också. Såklart XL. Nu när jag spelat ut både Gears of War 2 och Mirror's Edge funderar jag på att köpa Saints Row II, det är som GTA4 fast roligare och med god självdistans, inget seriöst krapp här, bara maximalt våld och kul.
Dr. Hannes Modig
With the birds I'll share
2003 kom en självbiografi om Anthony Kiedis - sångare i Red Hot Chili Peppers - som heter Scar Tissue. Boken är skitbra, och handlar om allt från hans helt galna barndom till hans lika galna vuxenliv. Nu har världens bästa tv-kanal, HBO, bestämt sig för att göra en serie om Kiedis barndom baserad på boken.
Serien som också kommer att heta Scar Tissue kommer att utspela sig under de år Kiedis bodde hos sin far i Los Angeles i runt 11 års åldern. Hans pappa som gick under namnet Spider var knarklangare åt flertalet kända rockstjärnor och bjöd in Kiedis till den scenen. Serier baserade på kändisars liv är oftast något som inte låter så bra, men HBO spottar ut mästerverk efter mästerverk och Kiedis barndom var minst sagt händelsefull så jag tror och hoppas att detta blir lyckat.
Nästa år kan det komma tre album från killarna i Outkast, Big Bois Luscious Left Foot ... Son of Chico Dusty är redan färdigt och han skall släppa det i januari eller i februari 09. Strax där efter släpper André 3000 sin soloplatta, vars namn inte är känt ännu. De ska sedan göra en Outkast-skiva och om vi har tur får vi också se den 2009.
Bon Iver släpper en ny EP i januari, den 19e i UK. Blood Banks heter den och innehåller låtarna;
Blood Bank
Beach Baby
Babys
Woods
Blueline presents Bon Iver from Chelsea on Vimeo.
Här spelar han den fantastiska låten Skinny Love
Bon Iver slog igenom förra året med plattan For Emma, Forever Ago som kom på 29e plats på Pitchfork Medias rankning av 07s 50 bästa album.
Tv-kanalen Fox i USA har gjort två bra grejer nu, de har berättat att en av de bästa serierna som finns, 24, börjar sin sjunde säsong den 11e januari med ett tvåtimmarsavsnitt, men det är inte nog, för redan kvällen efter, den 12e visas ett till tvåtimmarsavsnitt. Fantastiskt.
Det ryktas också om att de lägger till två timmar Prison Break på säsongen. Men, frukta inte, det ska vara för att ha en seriefinal! Det innebär alltså att det finns mer än goda chanser att vi äntligen slipper skiten som är känd för att ha en skitbra förstasäsong, och tre katastrofalt dåliga efter den. Good riddance!
Dr. Hannes Modig
Serien som också kommer att heta Scar Tissue kommer att utspela sig under de år Kiedis bodde hos sin far i Los Angeles i runt 11 års åldern. Hans pappa som gick under namnet Spider var knarklangare åt flertalet kända rockstjärnor och bjöd in Kiedis till den scenen. Serier baserade på kändisars liv är oftast något som inte låter så bra, men HBO spottar ut mästerverk efter mästerverk och Kiedis barndom var minst sagt händelsefull så jag tror och hoppas att detta blir lyckat.
Nästa år kan det komma tre album från killarna i Outkast, Big Bois Luscious Left Foot ... Son of Chico Dusty är redan färdigt och han skall släppa det i januari eller i februari 09. Strax där efter släpper André 3000 sin soloplatta, vars namn inte är känt ännu. De ska sedan göra en Outkast-skiva och om vi har tur får vi också se den 2009.
Bon Iver släpper en ny EP i januari, den 19e i UK. Blood Banks heter den och innehåller låtarna;
Blood Bank
Beach Baby
Babys
Woods
Blueline presents Bon Iver from Chelsea on Vimeo.
Här spelar han den fantastiska låten Skinny Love
Bon Iver slog igenom förra året med plattan For Emma, Forever Ago som kom på 29e plats på Pitchfork Medias rankning av 07s 50 bästa album.
Tv-kanalen Fox i USA har gjort två bra grejer nu, de har berättat att en av de bästa serierna som finns, 24, börjar sin sjunde säsong den 11e januari med ett tvåtimmarsavsnitt, men det är inte nog, för redan kvällen efter, den 12e visas ett till tvåtimmarsavsnitt. Fantastiskt.
Det ryktas också om att de lägger till två timmar Prison Break på säsongen. Men, frukta inte, det ska vara för att ha en seriefinal! Det innebär alltså att det finns mer än goda chanser att vi äntligen slipper skiten som är känd för att ha en skitbra förstasäsong, och tre katastrofalt dåliga efter den. Good riddance!
Dr. Hannes Modig
La Blogotheque
Fleet Foxes - A Take Away Show from La Blogotheque on Vimeo.
Jag tipsar om att klicka på länken under videon där man får se den i mycket större format.
La Blogotheque är en underbar sida. Videon ovanför har de filmat med seattle-skägg-indie- (stabil genre) bandet Fleet Foxes i Paris. Först sjunger de a capella-låten Sun Giant i en park och sen spelar de Blue Ridge Mountains i en tom del av Le Grand Palais. Det var idag jag hittade Le Blogotheque och jag måste säga att det är en fantastisk sida, framförallt "The Take-Away Shows" som har massvis med fina klipp, bland andra några nya med Lykke Li i San Fransisco. Även om sidan är fransk så finns det oftast möjlighet att läsa artiklarna på engelska. Trevligt är också att de laddar upp videos på Daily Motion eller Vimeo som har mycket bra kvalitet jämfört med YouTube.
Fleet Foxes är också ett band som är värt att kolla in. De har släppt det självtitulerade albumet, Fleet Foxes, men det är EPn Sun Giant innehållande fem otroligt bra låtar som är min favorit.
Radiohead "House of Cards" from Justin Glorieux on Vimeo.
Denna videon är riktigt fet. De har inte använt någon form av videokamera utan kört på en sorts ljudkamera istället om jag har förstått det rätt. Sen är det absolut inget fel på låten House of Cards av Radiohead från In Rainbows. Det bästa men In Rainbows är faktiskt inte att det är skitbra musik, utan att Radiohead la upp den på sin hemsida och ställde frågan; Vad är musik värd? De tyckte att fansen skulle bestämma det sjävla och man fick betala vad man ville för dubbelalbumet, det betyder också att man kunde ladda ner det gratis om man så ville. Även om flera band gjort liknande saker innan är Radiohead det första riktigt stora. Det skapade en stor debatt och fler musiker har följt i deras fotspår. Plattan är nu ett år gammal men debatten om fildelning och hur man värderar musik är fortfarande aktuell.
Dr. Hannes Modig
Murs, DJ Muggs & Planet Asia och Atmosphere
Under de senaste månaderna har det släppts ett par riktigt stabila hip hop album. Artisten Murs från Kalefornien släppte i slutet av september sitt första soloalbum i samarbete med ett större skivbolag, vid namn Murs For President. Variationen på skivan är stor, från Think you know me, där produktionen låter tämligen Dr. Dre-inspirerad, till gospel med Snoop Dogg på Time is now, till poprockig gitarr på A part of me. Texterna varierar också och går från politik till kärleksbekymmer. Har man inget problem med avsaknaden av en röd tråd så kan säkerligen skivan, i alla fall ett antal av låtarna, falla i smaken. Främst låtarna Lookin' fly, Can it be, Everything, Road is my religion, Me and this jawn och A part of me skulle jag lyfta fram. Everything har dock varit en stor guilty pleasure sen jag upptäckte att James Blunt är samplad på den..
Murs-Can it be
En annan bra skiva som också den släpptes i september är Pain Language av DJ Muggs och Planet Asia. Planet Asia är en kille från undergroundscenen i Kalifornien och DJ Muggs är producenten från Cypress Hill. Det som ger det till ett sånt bra album är att DJ Muggs erbjuder riktigt trevliga beats genom hela skivan med inslag av bland annat originella trumkomp, elgitarr och tempofyllda trumpeter. Sleeper cell, That's what it is, Lions in the forrest, Death frees every soul och Shadows of hell är de låtar jag skulle lyfta fram lite extra från en skiva som, med ett par undantag, enbart innehåller bra musik.
DJ Muggs & Planet Asia-Lions in the forrest (själva låten varar enbart ungefär mellan 2:00 och 4:20..de tog kanske i lite mycket när de gjorde videon men låten är fortfarande riktigt sweet).
DJ Muggs gjorde också ett album i fjol med och GZA, en av orginalmedlemmarna av Wu-Tang Clan. Detta albumet, vid namn Grandmaster, kan också rekommenderas stark. Det innehåller några riktiga hits, så som Unstoppable Threats och Queen's gambit. GZA gör även ett framträdande på Pain Language i låten Triple Threat.
Tidigare i år släppte även duon Atmosphere albumet When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold, vilket är en helt fantastisk platta. Bra och känslosamma texter som ofta perfekt reflekteras i skivans beats. Detta samspel gör sig, i min mening, allra bäst på låten Painting, och andra kanonlåtar finns det gott om. Man kan till och med få höra Tom Waits beatboxa på en annan delikat låt som (fyndigt nog?) heter The waitress.
I övrigt måste jag bara kommentera att South Park-avsnittet från förra veckan kan va varit något av det mest imponernade jag skådat i tv-serieväg. South Park tar ofta upp aktuella händelser i handlingen, detta eftersom avsnitten oftast bara görs på en vecka. Men de överträffade sig själva när de hade med animerade sekvenser av Obama segertal samt McCains nederlagstal, när avsnittet sändes mindre än ett dygn efter att dessa ägt rum. Handlingen byggde vidare på detta och avsnittet blev en parodi på såväl hypen kring valet som coola filmer om tjuvligor. I normala fall kan man se avsnitten på seriens hemsida men för ögonblicket verkar det finnas något rättihetsstrul med Skandinavien. Förhoppningsvis rättar det hela till sig snart annars vet jag inte vad man ska ta sig till.
Farbror Pålsson
Murs-Can it be
En annan bra skiva som också den släpptes i september är Pain Language av DJ Muggs och Planet Asia. Planet Asia är en kille från undergroundscenen i Kalifornien och DJ Muggs är producenten från Cypress Hill. Det som ger det till ett sånt bra album är att DJ Muggs erbjuder riktigt trevliga beats genom hela skivan med inslag av bland annat originella trumkomp, elgitarr och tempofyllda trumpeter. Sleeper cell, That's what it is, Lions in the forrest, Death frees every soul och Shadows of hell är de låtar jag skulle lyfta fram lite extra från en skiva som, med ett par undantag, enbart innehåller bra musik.
DJ Muggs & Planet Asia-Lions in the forrest (själva låten varar enbart ungefär mellan 2:00 och 4:20..de tog kanske i lite mycket när de gjorde videon men låten är fortfarande riktigt sweet).
DJ Muggs gjorde också ett album i fjol med och GZA, en av orginalmedlemmarna av Wu-Tang Clan. Detta albumet, vid namn Grandmaster, kan också rekommenderas stark. Det innehåller några riktiga hits, så som Unstoppable Threats och Queen's gambit. GZA gör även ett framträdande på Pain Language i låten Triple Threat.
Tidigare i år släppte även duon Atmosphere albumet When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold, vilket är en helt fantastisk platta. Bra och känslosamma texter som ofta perfekt reflekteras i skivans beats. Detta samspel gör sig, i min mening, allra bäst på låten Painting, och andra kanonlåtar finns det gott om. Man kan till och med få höra Tom Waits beatboxa på en annan delikat låt som (fyndigt nog?) heter The waitress.
I övrigt måste jag bara kommentera att South Park-avsnittet från förra veckan kan va varit något av det mest imponernade jag skådat i tv-serieväg. South Park tar ofta upp aktuella händelser i handlingen, detta eftersom avsnitten oftast bara görs på en vecka. Men de överträffade sig själva när de hade med animerade sekvenser av Obama segertal samt McCains nederlagstal, när avsnittet sändes mindre än ett dygn efter att dessa ägt rum. Handlingen byggde vidare på detta och avsnittet blev en parodi på såväl hypen kring valet som coola filmer om tjuvligor. I normala fall kan man se avsnitten på seriens hemsida men för ögonblicket verkar det finnas något rättihetsstrul med Skandinavien. Förhoppningsvis rättar det hela till sig snart annars vet jag inte vad man ska ta sig till.
Farbror Pålsson
Gore, idioti och ytterst tveksam hiphop
I fredags tog min längtan slut. Gears of War 2 släpptes. Jag spelade ut det igårkväll, fy fan vad bra det var, har tänkt mig börja spela om det idag. En stor del av det första spelets framgång berodde på att det var som ett knytnävsslag i magen, nu har Gears tappat överraskningen och spelet är på de flesta vis sig likt. Monstren är större, grafiken är bättre, mer våld och gore och annorlunda miljöer. Epics motto under utvecklingen av spelet har hela tiden varit " bigger, better and more badass" och de har verkligen lyckats.
Gears of War 2 Launch trailer from Kribel PT on Vimeo.
Jag har inte hunnit testa multiplayerläget ännu, lite krux med mitt internet, men det sägs att onlineläget är det bästa med hela spelet, så jag har mycket att se fram emot.
Den lilla negativa kritik som finns är att den sista bossen i spelet är en sjuk besvikelse, känns inte ens som en boss, men helt plötsligt slutar spelet efter ett filmklipp. Sen har jag ännu inte vant mig vid att skikta med xbox-kontrollen, har aldrig spelat ett shooter på konsoll innan och det märks.
Om man kollar genom hela credits, som jag av okänt skäl gjorde spelas det upp ett ljudklipp som verkligen bjuder in till ett tredje spel i serien. Jag håller tummarna.
En av mina farorit-MCs, Lupe Fiasco, har avslöjat att hans kommande skiva, LupE.N.D ska bli hans sista.
Trist säger jag, men vet inte vad jag ska tycka när det visar sig att det ska bli tre CDs. LupE.N.D kommer innehålla de tre skivorna Everywhere, Nowhere och Down Here. Samtidigt som jag älskar hans debutalbum Food & Liquor från 2006, och The Cool från 2007 var bitvis bra, räds jag nu att han tagit en för stor tugga. Men 3 skivor Lupe? Det kommer ju bli fantastiskt! Eller? Ja, jag är förvirrad helt enkelt.
IPRED är det dummaste lagförslaget på ett bra tag. Detta har på inget sätt att göra med mina åsikter om fildelning, men idén att man ska ge privatföretag denna makt som med största sannolikhet kommer att missbrukas kan jag inte förstå. Polisen ska vara polis, ingen annan. Jag hoppas verkligen att vi slipper nån jävla privatpolis styrd av filmbolag i Amerika. Absurt. Stoppa IPRED nu! Gör din röst hörd. I den här bloggen är det inte riktigt tänkt att man ska ta upp sånt här, men idioti av denna nivå kan jag inte strunta i.
Kanye Wests kommande platta har blivit försenad, först den 24e november kommer 808s and Heartbreak.
LOVE LOCKDOWN from kwest on Vimeo.
Precis som i Love Lockdown ska West fortsätta med Auto-Tune ganska mycket, så det kommer säkert vara skitdåligt. Den enda låt som hittills rapporterats vara lyssningsbar är Coldest Winter som handlar om hans döda mor. West säger att plattan ska handla om emotionell nakenhet och friheten att göra vad man vill, han sa även att Auto-Tune är det roligaste som finns och att han kommer att släppa ett nytt album i juni, får hoppas att det blir någonting att ha.
Dr. Hannes Modig
Gears of War 2 Launch trailer from Kribel PT on Vimeo.
Jag har inte hunnit testa multiplayerläget ännu, lite krux med mitt internet, men det sägs att onlineläget är det bästa med hela spelet, så jag har mycket att se fram emot.
Den lilla negativa kritik som finns är att den sista bossen i spelet är en sjuk besvikelse, känns inte ens som en boss, men helt plötsligt slutar spelet efter ett filmklipp. Sen har jag ännu inte vant mig vid att skikta med xbox-kontrollen, har aldrig spelat ett shooter på konsoll innan och det märks.
Om man kollar genom hela credits, som jag av okänt skäl gjorde spelas det upp ett ljudklipp som verkligen bjuder in till ett tredje spel i serien. Jag håller tummarna.
En av mina farorit-MCs, Lupe Fiasco, har avslöjat att hans kommande skiva, LupE.N.D ska bli hans sista.
Trist säger jag, men vet inte vad jag ska tycka när det visar sig att det ska bli tre CDs. LupE.N.D kommer innehålla de tre skivorna Everywhere, Nowhere och Down Here. Samtidigt som jag älskar hans debutalbum Food & Liquor från 2006, och The Cool från 2007 var bitvis bra, räds jag nu att han tagit en för stor tugga. Men 3 skivor Lupe? Det kommer ju bli fantastiskt! Eller? Ja, jag är förvirrad helt enkelt.
IPRED är det dummaste lagförslaget på ett bra tag. Detta har på inget sätt att göra med mina åsikter om fildelning, men idén att man ska ge privatföretag denna makt som med största sannolikhet kommer att missbrukas kan jag inte förstå. Polisen ska vara polis, ingen annan. Jag hoppas verkligen att vi slipper nån jävla privatpolis styrd av filmbolag i Amerika. Absurt. Stoppa IPRED nu! Gör din röst hörd. I den här bloggen är det inte riktigt tänkt att man ska ta upp sånt här, men idioti av denna nivå kan jag inte strunta i.
Kanye Wests kommande platta har blivit försenad, först den 24e november kommer 808s and Heartbreak.
LOVE LOCKDOWN from kwest on Vimeo.
Precis som i Love Lockdown ska West fortsätta med Auto-Tune ganska mycket, så det kommer säkert vara skitdåligt. Den enda låt som hittills rapporterats vara lyssningsbar är Coldest Winter som handlar om hans döda mor. West säger att plattan ska handla om emotionell nakenhet och friheten att göra vad man vill, han sa även att Auto-Tune är det roligaste som finns och att han kommer att släppa ett nytt album i juni, får hoppas att det blir någonting att ha.
Dr. Hannes Modig
Shoutout från Canada!
Just nu är "The Couchathon" igång, fantastiskt kul är det. Speciellt trevligt blir det när de tackar mig för att fixa internationella tittare!
In other news, lyssna inte på Squarepushers nya, Just a Souvenir, som mest låter som en chimpans på krack har gått lös på ett mixerbord med en bas. Hans tidigare grejer har i alla fall varit lite spännande, men detta är bara krapp.
In other news, lyssna inte på Squarepushers nya, Just a Souvenir, som mest låter som en chimpans på krack har gått lös på ett mixerbord med en bas. Hans tidigare grejer har i alla fall varit lite spännande, men detta är bara krapp.
Spacious Thoughts
N.A.S.A. (North America South America) har släppt den första låten från deras kommande och efterlängtade album, Spacious Thoghts heter låten och Tom Waits och Kool Keith är med. Plattan, The Spirit of Apollo ska släppas den 17e februari.
N.A.S.A. Består av duon Squeak E. Clean (aka DJ/producent/låtskrivare Sam Spiegel, bror till världens bästa musikvideo-regissör; Spike Jonze) och DJ Zegon (aka DJ/producent/proffs-skejtare Ze Gonzales). Dessa två gör beatsen och bjuder sen in tungt etablerade musiker som kör vocals. På listan av gästande står utöver Kool Keith och Tom Waits bland andra; CSS' Lovefoxxx, Spank Rock, John Frusciante, M.I.A., Fatlip and Slim Kid Tre från the Pharcyde, Lykke Li, Kanye West, E-40, Tom Byrne, Chali 2na, Ghosface Killah, George Clinton, Method Man, The Yeah Yeah Yeahs, Chuck D, Amanda Blank, och The Cool Kids.
The Spirit of Apollo:
01 Intro
02 The People Tree [ft. David Byrne, Chali 2na, Gift of Gab & Z-Trip]
03 Money [ft. David Byrne, Chuck D, Ras Congo, Seu Jorge & Z-Trip]
04 NASA Music [ft. Method Man, E-40 & DJ Swamp]
05 Way Down [ft. RZA, Barbie Hatch & John Frusciante]
06 Hip Hop [ft. KRS-One, Fatlip & Slim Kid Tre]
07 Four Rooms, Earth View
08 Strange Enough [ft. Karen O, Ol' Dirty Bastard & Fatlip]
09 Spacious Thoughts [ft. Tom Waits & Kool Keith]
10 Gifted [ft. Kanye West and Lykke Li]
11 A Volta [ft. Sizzla, Amanda Blank & Lovefoxxx]
12 There's a Party [ft. George Clinton & Chali 2na]
13 Whachadoin? [ft. Spank Rock, M.I.A., Santogold & Nick Zinner]
14 O Pato [ft. Kool Kojak & DJ Bãboa]
15 Samba Soul [ft. Del Tha Funkee Homosapien & DJ Qbert]
16 The Mayor [ft. The Cool Kids, Ghostface Killah, DJ AM & Scarface]
17 N.A.S.A. Anthem
På torsdag ska jag inte göra någonting, bara sitta i soffan hela dagen och kolla på "The Couchathon", där de stänger in fyra komiker i ett rum med en soffa och gör taskiga saker mot dem. Ju mer pengar de samlar in till välgörenhet ju längre tvingas de fyra stackarna sitta i den jävla soffan, det hela kan teoretiskt hålla på i en evighet. Och nej, de får absolut inte sova. Kalaset kan ses via stream på couchathon.com.
Imorgon, 5/11 spelar Matilda Berggren på Blekingska, kom dit vid 20-snåret. Läs hennes blogg här.
Dr. Hannes Modig
N.A.S.A. Består av duon Squeak E. Clean (aka DJ/producent/låtskrivare Sam Spiegel, bror till världens bästa musikvideo-regissör; Spike Jonze) och DJ Zegon (aka DJ/producent/proffs-skejtare Ze Gonzales). Dessa två gör beatsen och bjuder sen in tungt etablerade musiker som kör vocals. På listan av gästande står utöver Kool Keith och Tom Waits bland andra; CSS' Lovefoxxx, Spank Rock, John Frusciante, M.I.A., Fatlip and Slim Kid Tre från the Pharcyde, Lykke Li, Kanye West, E-40, Tom Byrne, Chali 2na, Ghosface Killah, George Clinton, Method Man, The Yeah Yeah Yeahs, Chuck D, Amanda Blank, och The Cool Kids.
The Spirit of Apollo:
01 Intro
02 The People Tree [ft. David Byrne, Chali 2na, Gift of Gab & Z-Trip]
03 Money [ft. David Byrne, Chuck D, Ras Congo, Seu Jorge & Z-Trip]
04 NASA Music [ft. Method Man, E-40 & DJ Swamp]
05 Way Down [ft. RZA, Barbie Hatch & John Frusciante]
06 Hip Hop [ft. KRS-One, Fatlip & Slim Kid Tre]
07 Four Rooms, Earth View
08 Strange Enough [ft. Karen O, Ol' Dirty Bastard & Fatlip]
09 Spacious Thoughts [ft. Tom Waits & Kool Keith]
10 Gifted [ft. Kanye West and Lykke Li]
11 A Volta [ft. Sizzla, Amanda Blank & Lovefoxxx]
12 There's a Party [ft. George Clinton & Chali 2na]
13 Whachadoin? [ft. Spank Rock, M.I.A., Santogold & Nick Zinner]
14 O Pato [ft. Kool Kojak & DJ Bãboa]
15 Samba Soul [ft. Del Tha Funkee Homosapien & DJ Qbert]
16 The Mayor [ft. The Cool Kids, Ghostface Killah, DJ AM & Scarface]
17 N.A.S.A. Anthem
På torsdag ska jag inte göra någonting, bara sitta i soffan hela dagen och kolla på "The Couchathon", där de stänger in fyra komiker i ett rum med en soffa och gör taskiga saker mot dem. Ju mer pengar de samlar in till välgörenhet ju längre tvingas de fyra stackarna sitta i den jävla soffan, det hela kan teoretiskt hålla på i en evighet. Och nej, de får absolut inte sova. Kalaset kan ses via stream på couchathon.com.
Imorgon, 5/11 spelar Matilda Berggren på Blekingska, kom dit vid 20-snåret. Läs hennes blogg här.
Dr. Hannes Modig
That's my Bush och The Office spinoff
Imorgon är det alltså val i USA. Det innebär bland annat att personen ska väljas som ska leda landet genom dess största finansiella kris på 80 år men det innebär framför allt att det var åtta år sedan en av de skönaste tv-serierna jag sett började produceras. Trey Parker och Matt Stone männen bakom South Park bestämde sig inför detta val att de skulle göra en tv-serie om segraren oavsett vem det blev. De var i princip helt säkra på att Al Gore skulle vinna valet och var i farten med att påbörja arbetet på en tv-serie vid namn "Everybody Loves Al". Nu blev valutgången en annan och produktionen av "That's My Bush" påbörjades istället. 8 avsnitt sändes sedan las serin ner på grund av ekonomiska bekymmer.
När snubbarna som gjort South Park och även senare Team America gör en serie som utspelar sig i Vita huset kan man ju vänta sig en stor dos politisk satir. Detta är dock inte fallet utan snarare än att göra narr av presideten är serien en parodi på 80-talsserier. Det levereras skönt medvetet överspel från samtliga skådespelare och dialogen är genomtänkt onaturlig. De vanliga karaktärerna från denna tids serier återfinns, bland annat en granne som bara kommer över till Vita huset för att ta en öl och dra ordvitsar. Sköna scenarion duggar tätt som när George Bush misstar ett par tabletter ecstasy för huvudverkstabletter och vet att de kommer sätta in innan han ska gå ut i direktsänd tv ett par timmar senare. Jag är medveten om att många som sett serien inte håller med mig när jag höjer den mot skyarna men jag rekommenderar ändå dessa åtta kvalitativa avsnitt.
Vill man åt politisk satir så finns det gott om material på Saturday Night Live's hemsida på NBC. Då bland annat Tina Feys fantastiska imitationer av Sarah Palin.
På tal om Tina Fey så är det ju skönt att 30 rock är tillbaka och det verkar hålla samma höga klass som alltid. En annan serie som också finns att se på fredagar är The Office. Denna serie haltade något under den fjärde säsongen och viss oro rådde för att den nu skulle dala i kvalite. Dessa farhågor visade sig dock helt felaktiga och serien har kommit tillbaka stabilare än på mycket länge. Hittills har vi bjudits på fem avsnitt av den nya säsongen och alla har varit till mycket stor belåtenhet.
En spinoff till denna serie planeras också ha premiär i vår, det verkar som att det ska vara samma upplägg fast på ny ort med nya karaktärer. Detta låter kanske vid första anblicken inte så lockande men kollar man på rollistan blir det hela lite mer spännande. Amy Poehler (mer känd som Tina Feys parhäst från SNL och för exempelvis rollen i Blades of Glory från förra året) och Aziz Ansari (mer känd som den rasistiske fruktodlaren från ett avsnitt av Flight of the Conchords) är båda involverade i projektet. Så än ska man inte ge upp hoppet.
Farbror Pålsson
När snubbarna som gjort South Park och även senare Team America gör en serie som utspelar sig i Vita huset kan man ju vänta sig en stor dos politisk satir. Detta är dock inte fallet utan snarare än att göra narr av presideten är serien en parodi på 80-talsserier. Det levereras skönt medvetet överspel från samtliga skådespelare och dialogen är genomtänkt onaturlig. De vanliga karaktärerna från denna tids serier återfinns, bland annat en granne som bara kommer över till Vita huset för att ta en öl och dra ordvitsar. Sköna scenarion duggar tätt som när George Bush misstar ett par tabletter ecstasy för huvudverkstabletter och vet att de kommer sätta in innan han ska gå ut i direktsänd tv ett par timmar senare. Jag är medveten om att många som sett serien inte håller med mig när jag höjer den mot skyarna men jag rekommenderar ändå dessa åtta kvalitativa avsnitt.
Vill man åt politisk satir så finns det gott om material på Saturday Night Live's hemsida på NBC. Då bland annat Tina Feys fantastiska imitationer av Sarah Palin.
På tal om Tina Fey så är det ju skönt att 30 rock är tillbaka och det verkar hålla samma höga klass som alltid. En annan serie som också finns att se på fredagar är The Office. Denna serie haltade något under den fjärde säsongen och viss oro rådde för att den nu skulle dala i kvalite. Dessa farhågor visade sig dock helt felaktiga och serien har kommit tillbaka stabilare än på mycket länge. Hittills har vi bjudits på fem avsnitt av den nya säsongen och alla har varit till mycket stor belåtenhet.
En spinoff till denna serie planeras också ha premiär i vår, det verkar som att det ska vara samma upplägg fast på ny ort med nya karaktärer. Detta låter kanske vid första anblicken inte så lockande men kollar man på rollistan blir det hela lite mer spännande. Amy Poehler (mer känd som Tina Feys parhäst från SNL och för exempelvis rollen i Blades of Glory från förra året) och Aziz Ansari (mer känd som den rasistiske fruktodlaren från ett avsnitt av Flight of the Conchords) är båda involverade i projektet. Så än ska man inte ge upp hoppet.
Farbror Pålsson
Rockafeller Skank
Igår hade Guy Ritchies senaste film, RocknRolla USA-premiär. Av det lilla jag sett av filmen hittills verkar den vara i stil med Ritchies framgångsrika filmer Lock Stock and Two Smoking Barrels och Snatch, vilket bara är positivt. Ritchie har en talang för att följa diverse människor i en plot och sedan väva ihop deras öden på ett blodigt, snyggt och komiskt vis.
Trailer RocknRolla de Guy Ritchie
Uploaded by FilmGeek-TV
Filmen är minst sagt stjärnspäckad med bland andra Gerard Butler (känd från 300), Thandie Newton och Jeremy Piven i rollerna. Tyvärr är inte Jason Statham med, som medverkat i alla andra av Ritchies framgångsrika filmer. Det verkar inte som någon annan av hans gamla favoritskådisar får vara med heller, men han ger musikern Ludacris en chans, en möjlig flopp. Ritchie har tidigare tagit in hiphopare, i Revolver gav han André 3000 Benjamin en viktig biroll och han gjorde den galant.
Ritchie kvalar enkelt in på min lista av top 10 filmmakare, då han alltid lyckas göra smarta filmer som man kan se om hur många gånger som helst. Sen får man hoppas att Ritchie fortsätter göra genialiska filmer nu när han slipper fanskapet vid namn Lucifer ehrm Madonna.
På tal om Jason Statham så görs nu en uppföjare till den finfina filmen Crank. Den nya kommer att heta Crank 2: High Voltage och kommer att ha en liknande handling. Denna gång beger sig lönnmördaren Chev Chelios (Statham) på jakt genom LA efter en kinesisk maffioso som stulit hans hjärta och ersatt det med ett batteridrivet som kräver elstötar lite då och då för att fortsätta pumpa. Vi återser hans kumpaner från förra filmen, Amy Smart som flickvännen, Efren Ramirez (Pedro) som polaren och så har de slängt in de vackra Bai Ling och Holly Webber. Kul är också att barnskådisen Corey Haim har lyckats landa en roll. Det är oklart när filmen kommer att utspela sig jämfört med originalfilmen, vilket borde skapa en del problem med tanke på dess slut.
Min kära mor klagar ofta på mig för att jag kan köpa hur många t-shirts som helst, nu ska jag köpa två till från en awesome sida; Design by Humans. Det som gör att sidan sticker ut, mer än att det finns massor av snygga tees, är att det är random människor som gör designs, sen får medlemmar på sidan - dvs vem som helst - rösta på vilken design som ska gå till tryck. Jag gick ihop med en vän och vi köpte två tröjor var, vilket gör att priset går över $70-gränsen och frakten blir gratis, något som är trevligt då
de skeppas från Amerikat.
Tankade igår demot från Mirror's Edge, som jag bokat, till Xbox 360. Demot var kort och man fick inte se nått mer än vad som visats på trailers, men jag hann ändå få lite känsla av hur spelet kommer att vara. Det var väldigt svårt, men kommer nog bli mycket lättare när man vant sig vid kontrollen. Mirror's Edge har redan vunnit en hel del priser och är helt galet hypat, speciellt mycket här i Sverige då det är det svenska DICE, eller Digital Illusions som det också kan kallas som gjort spelet. Spelet sägs vara banbrytande och ska komma att revolutionera FPS-spel. Jag längtar till den 13/11 då det släpps.
I Malmö har en ny butik öppnat, Dope heter den och är totalt i min smak. Förutom att deras kläder är fraptastic så är även personalen skittrevlig, vilket gör det så mycket roligare att handla där. De köper in en fin mix av märken, från svenska WESC och Skank (som har fokus på ekologisk produktion) till japanska RockSmith. När jag var där hade de inte fått in allt som de beställt, så det kan fortfarande vara lite tomt, men gå dit ändå! Dope ligger bredvid skatebutiken Top12 på Föreningsgatan.
Dr. Hannes Modig
Trailer RocknRolla de Guy Ritchie
Uploaded by FilmGeek-TV
Filmen är minst sagt stjärnspäckad med bland andra Gerard Butler (känd från 300), Thandie Newton och Jeremy Piven i rollerna. Tyvärr är inte Jason Statham med, som medverkat i alla andra av Ritchies framgångsrika filmer. Det verkar inte som någon annan av hans gamla favoritskådisar får vara med heller, men han ger musikern Ludacris en chans, en möjlig flopp. Ritchie har tidigare tagit in hiphopare, i Revolver gav han André 3000 Benjamin en viktig biroll och han gjorde den galant.
Ritchie kvalar enkelt in på min lista av top 10 filmmakare, då han alltid lyckas göra smarta filmer som man kan se om hur många gånger som helst. Sen får man hoppas att Ritchie fortsätter göra genialiska filmer nu när han slipper fanskapet vid namn
På tal om Jason Statham så görs nu en uppföjare till den finfina filmen Crank. Den nya kommer att heta Crank 2: High Voltage och kommer att ha en liknande handling. Denna gång beger sig lönnmördaren Chev Chelios (Statham) på jakt genom LA efter en kinesisk maffioso som stulit hans hjärta och ersatt det med ett batteridrivet som kräver elstötar lite då och då för att fortsätta pumpa. Vi återser hans kumpaner från förra filmen, Amy Smart som flickvännen, Efren Ramirez (Pedro) som polaren och så har de slängt in de vackra Bai Ling och Holly Webber. Kul är också att barnskådisen Corey Haim har lyckats landa en roll. Det är oklart när filmen kommer att utspela sig jämfört med originalfilmen, vilket borde skapa en del problem med tanke på dess slut.
Min kära mor klagar ofta på mig för att jag kan köpa hur många t-shirts som helst, nu ska jag köpa två till från en awesome sida; Design by Humans. Det som gör att sidan sticker ut, mer än att det finns massor av snygga tees, är att det är random människor som gör designs, sen får medlemmar på sidan - dvs vem som helst - rösta på vilken design som ska gå till tryck. Jag gick ihop med en vän och vi köpte två tröjor var, vilket gör att priset går över $70-gränsen och frakten blir gratis, något som är trevligt då
de skeppas från Amerikat. Tankade igår demot från Mirror's Edge, som jag bokat, till Xbox 360. Demot var kort och man fick inte se nått mer än vad som visats på trailers, men jag hann ändå få lite känsla av hur spelet kommer att vara. Det var väldigt svårt, men kommer nog bli mycket lättare när man vant sig vid kontrollen. Mirror's Edge har redan vunnit en hel del priser och är helt galet hypat, speciellt mycket här i Sverige då det är det svenska DICE, eller Digital Illusions som det också kan kallas som gjort spelet. Spelet sägs vara banbrytande och ska komma att revolutionera FPS-spel. Jag längtar till den 13/11 då det släpps.
I Malmö har en ny butik öppnat, Dope heter den och är totalt i min smak. Förutom att deras kläder är fraptastic så är även personalen skittrevlig, vilket gör det så mycket roligare att handla där. De köper in en fin mix av märken, från svenska WESC och Skank (som har fokus på ekologisk produktion) till japanska RockSmith. När jag var där hade de inte fått in allt som de beställt, så det kan fortfarande vara lite tomt, men gå dit ändå! Dope ligger bredvid skatebutiken Top12 på Föreningsgatan.
Dr. Hannes Modig
Porr, fåglar, tjejsnack och män.
Imorgon har komedin Zack and Miri Make a Porno premiär i staterna.
Trailer:
Zack and Miri make a porno from Auston Bunsen on Vimeo.
Det kan verka som en vanlig komedi med Seth Rogen och Elizabeth Banks, men det som gör mig så otroligt pepp på denna är att det är Kevin Smith som står bakom, han ansvarar både för manus och för regi. Smith är en av mina favoriter och är enligt mig, tillsammans med Tarantino mästaren av dialoger i Hollywood. På sitt bälte har han de två Clerks-filmerna, som uppnått kultstatus, Dogma, Chasing Amy och Jay and Silent Bob Strikes Back (Smith spelar själv Silent Bob). I Zack and Miri har han en fantastisk rollista med etablerade och stigande skådisar, samt folk från hans tidigare filmer. Filmen har fått ett gott mottagande på festivaler och är fett hypad. Originalpostern godkändes inte av MPAA, de tyckte att den var för snuskig. Då fick de göra en ny poster, med streckgubbar som ändå blivit "bannad" lite här och där i USA, vilket inte på något sätt skadat hypen. Anywho, även om det känns lite trist att Seth Rogen är med i varenda roliga film som görs nuförtin så kommer Zack and Miri att göra succé, det är jag övertygad om. Den handlar ju om porr, typ.
De som haft turen att umgås med mig den senaste tiden har säkert hört mig pladdra om Girl Talk.
Detta är absolut ingen officiell video, utan lite klipp av videos från de låtarna Girl Talk samplar.
Och som han samplar sen! Han kallas "a walking lawsuit". Killen är minst sagt excentrisk, men han kan sina grejer! Feed the Animals heter senaste plattan, som är helt fantastisk. Perfekt till förfest.
En annan film som ni borde se er om efter är Birds of America. Har ingen koll på dess Sverigestatus men den finns på piratbukten för den som är intresserad. En dramakomedi om en dysfunktionell familj med Matthew Perry i huvudrollen verkar inte särskilt spännande, men jag blev väldigt gott överraskad. Lite katharsis faktiskt. Det är inte en komedi där man skrattar röven av sig hela tiden men som är komisk rakt igenom. Sen har de Ben Foster, som ofta spelat galna karaktärer, i rollen som den mentalsjuke brodern. Filmen är en sann "dark horse". Direkt efter att jag sett den bestämde jag mig för att se om den om någon månad.
Gillar du bra musik? lyssna då på Man Man, ett riktigt bra band som experimenterar med flera olika instrument och annat som låter. Det är svårt att välja ut en låt att slänga upp här, för det är hela plattan som är bra! Det blev det första spåret helt enkelt.
Tyvärr så ligger Pitchfork Medias tv-sida nere just nu, så jag kan inte visa några fina klipp därifran, där bandet sätter sig i en taxi och spelar en låt när den kör runt lite och flera godbitar. Det är mer eller mindre omöjligt att placera dem i en genre, men jag kan väl kalla det indie? Nästan allt kan väl kallas indie eller hur funkar det? Kolla in dem på myspace och lyssna på skivan "Rabbit Habbits", "Doo Right" är mitt favoritspår, men det representerar inte bandet så bra, därför blev det Mister Jung Stuffed ni fick skåda istället.
Edit: Pitchfork TV är uppe igen, men det funkar visst inte att köra en "embed" i bloggen, så då blir det länk istället. I klippet följer Pitchfork Man Man runt i Philly när de spelar in Rabbit Habbits.
You stay classy, San Diego. I'm Dr. Hannes Modig
Trailer:
Zack and Miri make a porno from Auston Bunsen on Vimeo.
Det kan verka som en vanlig komedi med Seth Rogen och Elizabeth Banks, men det som gör mig så otroligt pepp på denna är att det är Kevin Smith som står bakom, han ansvarar både för manus och för regi. Smith är en av mina favoriter och är enligt mig, tillsammans med Tarantino mästaren av dialoger i Hollywood. På sitt bälte har han de två Clerks-filmerna, som uppnått kultstatus, Dogma, Chasing Amy och Jay and Silent Bob Strikes Back (Smith spelar själv Silent Bob). I Zack and Miri har han en fantastisk rollista med etablerade och stigande skådisar, samt folk från hans tidigare filmer. Filmen har fått ett gott mottagande på festivaler och är fett hypad. Originalpostern godkändes inte av MPAA, de tyckte att den var för snuskig. Då fick de göra en ny poster, med streckgubbar som ändå blivit "bannad" lite här och där i USA, vilket inte på något sätt skadat hypen. Anywho, även om det känns lite trist att Seth Rogen är med i varenda roliga film som görs nuförtin så kommer Zack and Miri att göra succé, det är jag övertygad om. Den handlar ju om porr, typ.
De som haft turen att umgås med mig den senaste tiden har säkert hört mig pladdra om Girl Talk.
Detta är absolut ingen officiell video, utan lite klipp av videos från de låtarna Girl Talk samplar.
Och som han samplar sen! Han kallas "a walking lawsuit". Killen är minst sagt excentrisk, men han kan sina grejer! Feed the Animals heter senaste plattan, som är helt fantastisk. Perfekt till förfest.
En annan film som ni borde se er om efter är Birds of America. Har ingen koll på dess Sverigestatus men den finns på piratbukten för den som är intresserad. En dramakomedi om en dysfunktionell familj med Matthew Perry i huvudrollen verkar inte särskilt spännande, men jag blev väldigt gott överraskad. Lite katharsis faktiskt. Det är inte en komedi där man skrattar röven av sig hela tiden men som är komisk rakt igenom. Sen har de Ben Foster, som ofta spelat galna karaktärer, i rollen som den mentalsjuke brodern. Filmen är en sann "dark horse". Direkt efter att jag sett den bestämde jag mig för att se om den om någon månad.
Gillar du bra musik? lyssna då på Man Man, ett riktigt bra band som experimenterar med flera olika instrument och annat som låter. Det är svårt att välja ut en låt att slänga upp här, för det är hela plattan som är bra! Det blev det första spåret helt enkelt.
Tyvärr så ligger Pitchfork Medias tv-sida nere just nu, så jag kan inte visa några fina klipp därifran, där bandet sätter sig i en taxi och spelar en låt när den kör runt lite och flera godbitar. Det är mer eller mindre omöjligt att placera dem i en genre, men jag kan väl kalla det indie? Nästan allt kan väl kallas indie eller hur funkar det? Kolla in dem på myspace och lyssna på skivan "Rabbit Habbits", "Doo Right" är mitt favoritspår, men det representerar inte bandet så bra, därför blev det Mister Jung Stuffed ni fick skåda istället.
Edit: Pitchfork TV är uppe igen, men det funkar visst inte att köra en "embed" i bloggen, så då blir det länk istället. I klippet följer Pitchfork Man Man runt i Philly när de spelar in Rabbit Habbits.
You stay classy, San Diego. I'm Dr. Hannes Modig
