Svag början på filmvåren
Språkade lite med Farbror Pålsson igår om hur ont det är om bra film för tillfället. Den största filmen just nu är nog Dragonball Evolution, som jag inte riktigt kan förstå vem den riktar sig till. Alla fans av manga/animie-serien vill väl inte se en film men stereotypa amerikanska skådisar? Tydligen har den gått rätt bra hittills ändå. Det är mest innehållslösa skitfilmer som erbjuds just nu, X-Men Origins: Wolverine är tyvärr en av dem, andra är Race to Witch Mountain, Fast and Furious och Defience som är helt värdelös. De värsta två måste ändå vara 17 Again med Zac Efron och Hannah Montana The Movie
Min något oortodoxa mardröm.
Vi får också se de vanliga trista skräckfilmerna, som alltid lyckas spela in en vettig peng ändå, The Uninvited och The Haunting In Cottecticut skippar jag. Monsters vs Aliens kan vara en sevärd biofilm, då den visas i 3D i vissa biografer. En annan komedi lockar mig mest just nu, The Boat That Rocked verkar vara lite trevlig underhållning, men jag tror inte att den kammar hem stora poäng. Che känns lite som ett mysterium, den har fått en del kritik för att den ska vara för snäll mot huvudpersonen. Att den sen är uppdelad i två delar, vilket vissa biobesökare inte får reda på förräns efter filmens slut känns också lite underligt. Benicio Del Toro är oftast grym, men projektet verkar lite illa utfört. Fast med 7,6 och 7.1 på IMDB måste det ändå anses som en sevärd film. Den 24e har en riktigt bra film premiär, The Reader med prisade Kate Winslet. Som vanligt tycker jag inte att den är värd riktigt all ros den fått, men jag anser fortfarande att den är en fin 4a. Annars tipsar jag om en mindre film som hade premiär för en månad sen, Boy A har blivit väl prisad och emottagen.
Jag har haft det rätt tungt på musikfronten nu också, men denna veckan hittade jag Bill Callahan som är fantastisk, och Pålsson tipsade mig om Tom Morellos pseudonym The Nightwatchman. Jag väntar på någon ny roligt galen musik, det borde komma en del såhär på våren. Två nyligen införskaffade album verkar lite lovande, Camera Obscura - My Maudlin Career och Super Furry Animals - Dark Days/Light Years. Super Furry Animals kan nog kräva lite extra inlyssningstid bara.
Dr. Hannes Modig
Min något oortodoxa mardröm.
Vi får också se de vanliga trista skräckfilmerna, som alltid lyckas spela in en vettig peng ändå, The Uninvited och The Haunting In Cottecticut skippar jag. Monsters vs Aliens kan vara en sevärd biofilm, då den visas i 3D i vissa biografer. En annan komedi lockar mig mest just nu, The Boat That Rocked verkar vara lite trevlig underhållning, men jag tror inte att den kammar hem stora poäng. Che känns lite som ett mysterium, den har fått en del kritik för att den ska vara för snäll mot huvudpersonen. Att den sen är uppdelad i två delar, vilket vissa biobesökare inte får reda på förräns efter filmens slut känns också lite underligt. Benicio Del Toro är oftast grym, men projektet verkar lite illa utfört. Fast med 7,6 och 7.1 på IMDB måste det ändå anses som en sevärd film. Den 24e har en riktigt bra film premiär, The Reader med prisade Kate Winslet. Som vanligt tycker jag inte att den är värd riktigt all ros den fått, men jag anser fortfarande att den är en fin 4a. Annars tipsar jag om en mindre film som hade premiär för en månad sen, Boy A har blivit väl prisad och emottagen.
Jag har haft det rätt tungt på musikfronten nu också, men denna veckan hittade jag Bill Callahan som är fantastisk, och Pålsson tipsade mig om Tom Morellos pseudonym The Nightwatchman. Jag väntar på någon ny roligt galen musik, det borde komma en del såhär på våren. Två nyligen införskaffade album verkar lite lovande, Camera Obscura - My Maudlin Career och Super Furry Animals - Dark Days/Light Years. Super Furry Animals kan nog kräva lite extra inlyssningstid bara.
Dr. Hannes Modig
Sky rockets in flight, afternoon delight!
Jag köpte för ett tag sen en Will Ferrel-box, där de tre bona fide -filmerna Anchorman, Blades of Glory och Old School ingår för det överkomliga priset av 99:-. För den som levt under en sten de senaste åren är Anchorman en av de roligaste filmerna någonsin. Det finns en hel del scener som fastnar hos en och lever vidare i minnet. Den bästa av dessa kan vara när Ferrel och grabbarna plötsligt brister ut i sång. Just det inslaget blev så bra att de gjorde en musikvideo.
Nu är biljetter till Ghostface Killah inköpta, det kommer bli fantastiskt bra. Den 26e maj på mejeriet är det som gäller.
Dr. Hannes Modig
Nu är biljetter till Ghostface Killah inköpta, det kommer bli fantastiskt bra. Den 26e maj på mejeriet är det som gäller.
Dr. Hannes Modig
Black Cab Sessions: Lykke Li - I'm Good, I'm Gone
OST
OST, eller Official Sound Track som det kan stå för, är ett fenomen som jag fann mig själv funderandes över. Vissa soundtracks spelas aldrig i filmen utan bara i trailers eller credits, senaste exemplet är Bruce Springsteens The Wrestler i filmen med samma namn, som spelas under just trailer och i credits. Vissa soundtrack kan var extremt kopplade till en speciell låt eller en speciell scen, som Berlins Take my breath away i Top Gun, som för många heter "top gun-låten" eller Up where we belong av Joe Cocker som för evigt kommer att driva tankarna till An officer and a gentleman när Richard Gere bär iväg sin flicka.
Ett av de mer uppskattade soundtracken från senare år är Zach Braffs (J.D. i Scrubs) Garden state, som har en riktig mysig mix av musik med mycket indie. Tyvärr gör detta soundtrack sig bäst på CD, för i filmen, även om det är en av mina favoritfilmer, så kommer det inte riktigt till sin rätt. Musik används ofta i film för att förstärka en scen, agerar som emotionell kompass eller komma med egna budskap genom texten. I Garden state känns ofta musiken malplacerad och man märker att Braff ibland slängt in musik som han gillar istället för att låten erbjuder något till fillmen. Ofta märker man att ett soundtrack fungerar precis tvärt om. Man gillar låtarna som fan i filmen, men när man lyssnar igenom dem på skiva fungerar det inte lika bra. Ett bra exempel är The Wackness, som i filmen har helt fantastiskt bra musik som verkligen förstärker känslan av ett New York anno 94 och direkt skapar tanken om att detta måste man få tag i. Men väl hemma upptäcker man att det är helt ok, men inte mer, denna musik som man nyss höjt till skyarna känns nu alldaglig. Men visst har just The Wackness OST absolut guldklimpar med en riktigt fet samling musiker som tyvärr totalt sett inte kommer upp i den standard man kan tro tillsammans, men låtar värda att belysa är bla KRS-One - I can't wake up, Biz Markie - Just a Friend och Reakwon feat. Ghostface Killah - Heaven & Hell. För övrigt kommer Ghostface till Mejeriet den 26e Maj, var där eller var sär.
Jag såg nyligen om Hot Rod, denna genialiska komedi som har ett fantastiskt soundtrack. Mycket Europe finns, men också låtar som man känner igen men inte riktigt vet varifrån.
Cutting Crew - (I Just) Died In Your Arms Tonight
Var har jag hört denna? När är den gjord? Varför rör frontfiguren aldrig gitarren han bär runt på?
Det enda jag kan besvara är att den gjordes 1986. Jag gillar motvilligt låten (videon är ju helt fruktansvärd) men jag uppskattar 80-talsrock eller gubbrock ganska mycket.
John Farnham - You're The Voice
Hoppa gärna fram till 1.10, då låten börjar komma igång men missa inte Rambo vid 2.30! Den här låten är inte särskilt bra egentligen, det vet jag, men fan alltså den fastnar ordentligt i huvudet och scenen den används i Hot Rod är glorious. Även denna är från 86.
Men det som gör Hot Rods OST så trevligt är att filmen avspeglas väl, dialogklipp och annat gött från filmen finns med. Det har också en musikalisk räckvidd som gör att det blir kul att lyssna på. Bara faktumet att de spelar Europe (eller mycket liknande musik) titt som tätt är skitkul. Cherokee är faktiskt bra men Danger on the track är bara ett fräckt intro.
Jag känner mig som en skit om jag pratar om soundtracks utan att nämna Ennio Morricone som är kungen inom detta område. Mannen som vägrar flytta från Rom till Hollywood trots flertalet absurt generösa erbjudanden från filmbolag står bla för det kanske mest ikoniska soundtracket någonsin. Enligt IMDB har han komponerat musik till 490 filmer, men framförallt komponerade han den ökända musiken till The good the bad and the ugly, och därmed trudelutten till en hel genre. Nuff said.
Dr. Hannes Modig
Ett av de mer uppskattade soundtracken från senare år är Zach Braffs (J.D. i Scrubs) Garden state, som har en riktig mysig mix av musik med mycket indie. Tyvärr gör detta soundtrack sig bäst på CD, för i filmen, även om det är en av mina favoritfilmer, så kommer det inte riktigt till sin rätt. Musik används ofta i film för att förstärka en scen, agerar som emotionell kompass eller komma med egna budskap genom texten. I Garden state känns ofta musiken malplacerad och man märker att Braff ibland slängt in musik som han gillar istället för att låten erbjuder något till fillmen. Ofta märker man att ett soundtrack fungerar precis tvärt om. Man gillar låtarna som fan i filmen, men när man lyssnar igenom dem på skiva fungerar det inte lika bra. Ett bra exempel är The Wackness, som i filmen har helt fantastiskt bra musik som verkligen förstärker känslan av ett New York anno 94 och direkt skapar tanken om att detta måste man få tag i. Men väl hemma upptäcker man att det är helt ok, men inte mer, denna musik som man nyss höjt till skyarna känns nu alldaglig. Men visst har just The Wackness OST absolut guldklimpar med en riktigt fet samling musiker som tyvärr totalt sett inte kommer upp i den standard man kan tro tillsammans, men låtar värda att belysa är bla KRS-One - I can't wake up, Biz Markie - Just a Friend och Reakwon feat. Ghostface Killah - Heaven & Hell. För övrigt kommer Ghostface till Mejeriet den 26e Maj, var där eller var sär.
Jag såg nyligen om Hot Rod, denna genialiska komedi som har ett fantastiskt soundtrack. Mycket Europe finns, men också låtar som man känner igen men inte riktigt vet varifrån.
Cutting Crew - (I Just) Died In Your Arms Tonight
Var har jag hört denna? När är den gjord? Varför rör frontfiguren aldrig gitarren han bär runt på?
Det enda jag kan besvara är att den gjordes 1986. Jag gillar motvilligt låten (videon är ju helt fruktansvärd) men jag uppskattar 80-talsrock eller gubbrock ganska mycket.
John Farnham - You're The Voice
Hoppa gärna fram till 1.10, då låten börjar komma igång men missa inte Rambo vid 2.30! Den här låten är inte särskilt bra egentligen, det vet jag, men fan alltså den fastnar ordentligt i huvudet och scenen den används i Hot Rod är glorious. Även denna är från 86.
Men det som gör Hot Rods OST så trevligt är att filmen avspeglas väl, dialogklipp och annat gött från filmen finns med. Det har också en musikalisk räckvidd som gör att det blir kul att lyssna på. Bara faktumet att de spelar Europe (eller mycket liknande musik) titt som tätt är skitkul. Cherokee är faktiskt bra men Danger on the track är bara ett fräckt intro.
Jag känner mig som en skit om jag pratar om soundtracks utan att nämna Ennio Morricone som är kungen inom detta område. Mannen som vägrar flytta från Rom till Hollywood trots flertalet absurt generösa erbjudanden från filmbolag står bla för det kanske mest ikoniska soundtracket någonsin. Enligt IMDB har han komponerat musik till 490 filmer, men framförallt komponerade han den ökända musiken till The good the bad and the ugly, och därmed trudelutten till en hel genre. Nuff said.
Dr. Hannes Modig
