Adjö J.Dizzle
Natten mellan den 6e och 7e maj 2009 hände det tillslut, ögonblicket jag fasat inför i några år. Redan natten innan insåg jag att det nalkades, Zach Braffs sista avsnitt i Scrubs som J.D. Sorgen är enorm. Man har ju vetat att det var Braffs sista säsong, men jag trodde vi skulle få runt fyra avsnitt till. Istället blev det ett dubbelavsnitt. Avsnittet i sig var faktiskt riktigt bra, kan inte tänka mig ett mycket bättre slut på Braffs medverkan, roligt, sentimentalt och lite sorgligt. Det som gör att jag inte helt och hållet kollapsar är att Scrubs ska fortsätta sändas, hur det nu kommer att bli, och att Braff kommer göra inhopp i vissa avsnitt, kanske också ha nåt finger med i produktionen. Just nu är det bara fördjävligt att TV-världens kanske bästa karaktär försvinner från rutan, men samtidigt som vi tar farväl vill jag också skicka ett tack för åtta helt fantastiska säsonger. Så tack herr Braff, tack till tusen.
Dr. Hannes Modig
Dr. Hannes Modig
Assorted Music
Det är inte ofta jag lyssnar på en skiva fyra gånger på raken. Assorted Music av The Mongoloids står ständigt på repeat. Den är för visso rätt kort, drygt 17 minuter, men fy fan vad bra det här är.
The Mongoloids - Cricumstantial Critisism, Assorted Music
Jag är definitivt intresserad av genren hardcore, men kan knappast anse mig själv vara insatt. Men jag vet när något är bra. The Mongoloids är jävligt fräcka i hardcorevärlden just nu, och precis som namnet berättar är de lite udda. Rent musikaliskt är de rätt influerade av metal och punk. De påminner en del om två av mina favoritband, Blood for Blood och Madball, som spelar en sorts HC som ligger rätt nära metal, men The Mongoloids är mer intensiva och har annorlunda och bättre gitarrslingor. Det låter hårt och argt, mycket argt. Det blir någon sorts clash när dessa kids från New Jersey med den relativt konstiga imagen spelar såhär bra, hård och arg HC. Det blir fantastiskt. Trevligt också att de lägger in lite lugna medleys på plattan, som trots att jag mest klickar förbi dem i winamp bildar en fin kontrast och tempoväxling. Det känns lite konstigt att tycka till om HC eftersom jag egentligen inte har någon kunskap inom området, men detta är det bästa jag har hört på länge.
I förra inlägget nämde jag det walesiska bandet Super Furry Animals, som med sin nya platta Dark Days/Light Years har införskaffat ett nytt fan i form av mig. De spelar en kul, lite loj electrorock som passar perfekt såhär på våren. Bästa låten är nog Inaugural Trams, som dessutom har lite tyska i sig, wunderbar! Men den bästa vårballaden står Camera Obscura för, nämligen Honey In The Sun från skivan My Maudlin Career.
Jag avslutar med ett klipp som jag tycker är riktigt fräckt. Nyle - Let The Beat Build är speciellt eftersom denna musikvideo bara är en tagning, video och audio samtidigt. Bra låt och snyggt filmat också.
Dr. Hannes Modig
The Mongoloids - Cricumstantial Critisism, Assorted Music
Jag är definitivt intresserad av genren hardcore, men kan knappast anse mig själv vara insatt. Men jag vet när något är bra. The Mongoloids är jävligt fräcka i hardcorevärlden just nu, och precis som namnet berättar är de lite udda. Rent musikaliskt är de rätt influerade av metal och punk. De påminner en del om två av mina favoritband, Blood for Blood och Madball, som spelar en sorts HC som ligger rätt nära metal, men The Mongoloids är mer intensiva och har annorlunda och bättre gitarrslingor. Det låter hårt och argt, mycket argt. Det blir någon sorts clash när dessa kids från New Jersey med den relativt konstiga imagen spelar såhär bra, hård och arg HC. Det blir fantastiskt. Trevligt också att de lägger in lite lugna medleys på plattan, som trots att jag mest klickar förbi dem i winamp bildar en fin kontrast och tempoväxling. Det känns lite konstigt att tycka till om HC eftersom jag egentligen inte har någon kunskap inom området, men detta är det bästa jag har hört på länge.
I förra inlägget nämde jag det walesiska bandet Super Furry Animals, som med sin nya platta Dark Days/Light Years har införskaffat ett nytt fan i form av mig. De spelar en kul, lite loj electrorock som passar perfekt såhär på våren. Bästa låten är nog Inaugural Trams, som dessutom har lite tyska i sig, wunderbar! Men den bästa vårballaden står Camera Obscura för, nämligen Honey In The Sun från skivan My Maudlin Career.
Jag avslutar med ett klipp som jag tycker är riktigt fräckt. Nyle - Let The Beat Build är speciellt eftersom denna musikvideo bara är en tagning, video och audio samtidigt. Bra låt och snyggt filmat också.
Dr. Hannes Modig
Svag början på filmvåren
Språkade lite med Farbror Pålsson igår om hur ont det är om bra film för tillfället. Den största filmen just nu är nog Dragonball Evolution, som jag inte riktigt kan förstå vem den riktar sig till. Alla fans av manga/animie-serien vill väl inte se en film men stereotypa amerikanska skådisar? Tydligen har den gått rätt bra hittills ändå. Det är mest innehållslösa skitfilmer som erbjuds just nu, X-Men Origins: Wolverine är tyvärr en av dem, andra är Race to Witch Mountain, Fast and Furious och Defience som är helt värdelös. De värsta två måste ändå vara 17 Again med Zac Efron och Hannah Montana The Movie
Min något oortodoxa mardröm.
Vi får också se de vanliga trista skräckfilmerna, som alltid lyckas spela in en vettig peng ändå, The Uninvited och The Haunting In Cottecticut skippar jag. Monsters vs Aliens kan vara en sevärd biofilm, då den visas i 3D i vissa biografer. En annan komedi lockar mig mest just nu, The Boat That Rocked verkar vara lite trevlig underhållning, men jag tror inte att den kammar hem stora poäng. Che känns lite som ett mysterium, den har fått en del kritik för att den ska vara för snäll mot huvudpersonen. Att den sen är uppdelad i två delar, vilket vissa biobesökare inte får reda på förräns efter filmens slut känns också lite underligt. Benicio Del Toro är oftast grym, men projektet verkar lite illa utfört. Fast med 7,6 och 7.1 på IMDB måste det ändå anses som en sevärd film. Den 24e har en riktigt bra film premiär, The Reader med prisade Kate Winslet. Som vanligt tycker jag inte att den är värd riktigt all ros den fått, men jag anser fortfarande att den är en fin 4a. Annars tipsar jag om en mindre film som hade premiär för en månad sen, Boy A har blivit väl prisad och emottagen.
Jag har haft det rätt tungt på musikfronten nu också, men denna veckan hittade jag Bill Callahan som är fantastisk, och Pålsson tipsade mig om Tom Morellos pseudonym The Nightwatchman. Jag väntar på någon ny roligt galen musik, det borde komma en del såhär på våren. Två nyligen införskaffade album verkar lite lovande, Camera Obscura - My Maudlin Career och Super Furry Animals - Dark Days/Light Years. Super Furry Animals kan nog kräva lite extra inlyssningstid bara.
Dr. Hannes Modig
Min något oortodoxa mardröm.
Vi får också se de vanliga trista skräckfilmerna, som alltid lyckas spela in en vettig peng ändå, The Uninvited och The Haunting In Cottecticut skippar jag. Monsters vs Aliens kan vara en sevärd biofilm, då den visas i 3D i vissa biografer. En annan komedi lockar mig mest just nu, The Boat That Rocked verkar vara lite trevlig underhållning, men jag tror inte att den kammar hem stora poäng. Che känns lite som ett mysterium, den har fått en del kritik för att den ska vara för snäll mot huvudpersonen. Att den sen är uppdelad i två delar, vilket vissa biobesökare inte får reda på förräns efter filmens slut känns också lite underligt. Benicio Del Toro är oftast grym, men projektet verkar lite illa utfört. Fast med 7,6 och 7.1 på IMDB måste det ändå anses som en sevärd film. Den 24e har en riktigt bra film premiär, The Reader med prisade Kate Winslet. Som vanligt tycker jag inte att den är värd riktigt all ros den fått, men jag anser fortfarande att den är en fin 4a. Annars tipsar jag om en mindre film som hade premiär för en månad sen, Boy A har blivit väl prisad och emottagen.
Jag har haft det rätt tungt på musikfronten nu också, men denna veckan hittade jag Bill Callahan som är fantastisk, och Pålsson tipsade mig om Tom Morellos pseudonym The Nightwatchman. Jag väntar på någon ny roligt galen musik, det borde komma en del såhär på våren. Två nyligen införskaffade album verkar lite lovande, Camera Obscura - My Maudlin Career och Super Furry Animals - Dark Days/Light Years. Super Furry Animals kan nog kräva lite extra inlyssningstid bara.
Dr. Hannes Modig
Sky rockets in flight, afternoon delight!
Jag köpte för ett tag sen en Will Ferrel-box, där de tre bona fide -filmerna Anchorman, Blades of Glory och Old School ingår för det överkomliga priset av 99:-. För den som levt under en sten de senaste åren är Anchorman en av de roligaste filmerna någonsin. Det finns en hel del scener som fastnar hos en och lever vidare i minnet. Den bästa av dessa kan vara när Ferrel och grabbarna plötsligt brister ut i sång. Just det inslaget blev så bra att de gjorde en musikvideo.
Nu är biljetter till Ghostface Killah inköpta, det kommer bli fantastiskt bra. Den 26e maj på mejeriet är det som gäller.
Dr. Hannes Modig
Nu är biljetter till Ghostface Killah inköpta, det kommer bli fantastiskt bra. Den 26e maj på mejeriet är det som gäller.
Dr. Hannes Modig
Black Cab Sessions: Lykke Li - I'm Good, I'm Gone
OST
OST, eller Official Sound Track som det kan stå för, är ett fenomen som jag fann mig själv funderandes över. Vissa soundtracks spelas aldrig i filmen utan bara i trailers eller credits, senaste exemplet är Bruce Springsteens The Wrestler i filmen med samma namn, som spelas under just trailer och i credits. Vissa soundtrack kan var extremt kopplade till en speciell låt eller en speciell scen, som Berlins Take my breath away i Top Gun, som för många heter "top gun-låten" eller Up where we belong av Joe Cocker som för evigt kommer att driva tankarna till An officer and a gentleman när Richard Gere bär iväg sin flicka.
Ett av de mer uppskattade soundtracken från senare år är Zach Braffs (J.D. i Scrubs) Garden state, som har en riktig mysig mix av musik med mycket indie. Tyvärr gör detta soundtrack sig bäst på CD, för i filmen, även om det är en av mina favoritfilmer, så kommer det inte riktigt till sin rätt. Musik används ofta i film för att förstärka en scen, agerar som emotionell kompass eller komma med egna budskap genom texten. I Garden state känns ofta musiken malplacerad och man märker att Braff ibland slängt in musik som han gillar istället för att låten erbjuder något till fillmen. Ofta märker man att ett soundtrack fungerar precis tvärt om. Man gillar låtarna som fan i filmen, men när man lyssnar igenom dem på skiva fungerar det inte lika bra. Ett bra exempel är The Wackness, som i filmen har helt fantastiskt bra musik som verkligen förstärker känslan av ett New York anno 94 och direkt skapar tanken om att detta måste man få tag i. Men väl hemma upptäcker man att det är helt ok, men inte mer, denna musik som man nyss höjt till skyarna känns nu alldaglig. Men visst har just The Wackness OST absolut guldklimpar med en riktigt fet samling musiker som tyvärr totalt sett inte kommer upp i den standard man kan tro tillsammans, men låtar värda att belysa är bla KRS-One - I can't wake up, Biz Markie - Just a Friend och Reakwon feat. Ghostface Killah - Heaven & Hell. För övrigt kommer Ghostface till Mejeriet den 26e Maj, var där eller var sär.
Jag såg nyligen om Hot Rod, denna genialiska komedi som har ett fantastiskt soundtrack. Mycket Europe finns, men också låtar som man känner igen men inte riktigt vet varifrån.
Cutting Crew - (I Just) Died In Your Arms Tonight
Var har jag hört denna? När är den gjord? Varför rör frontfiguren aldrig gitarren han bär runt på?
Det enda jag kan besvara är att den gjordes 1986. Jag gillar motvilligt låten (videon är ju helt fruktansvärd) men jag uppskattar 80-talsrock eller gubbrock ganska mycket.
John Farnham - You're The Voice
Hoppa gärna fram till 1.10, då låten börjar komma igång men missa inte Rambo vid 2.30! Den här låten är inte särskilt bra egentligen, det vet jag, men fan alltså den fastnar ordentligt i huvudet och scenen den används i Hot Rod är glorious. Även denna är från 86.
Men det som gör Hot Rods OST så trevligt är att filmen avspeglas väl, dialogklipp och annat gött från filmen finns med. Det har också en musikalisk räckvidd som gör att det blir kul att lyssna på. Bara faktumet att de spelar Europe (eller mycket liknande musik) titt som tätt är skitkul. Cherokee är faktiskt bra men Danger on the track är bara ett fräckt intro.
Jag känner mig som en skit om jag pratar om soundtracks utan att nämna Ennio Morricone som är kungen inom detta område. Mannen som vägrar flytta från Rom till Hollywood trots flertalet absurt generösa erbjudanden från filmbolag står bla för det kanske mest ikoniska soundtracket någonsin. Enligt IMDB har han komponerat musik till 490 filmer, men framförallt komponerade han den ökända musiken till The good the bad and the ugly, och därmed trudelutten till en hel genre. Nuff said.
Dr. Hannes Modig
Ett av de mer uppskattade soundtracken från senare år är Zach Braffs (J.D. i Scrubs) Garden state, som har en riktig mysig mix av musik med mycket indie. Tyvärr gör detta soundtrack sig bäst på CD, för i filmen, även om det är en av mina favoritfilmer, så kommer det inte riktigt till sin rätt. Musik används ofta i film för att förstärka en scen, agerar som emotionell kompass eller komma med egna budskap genom texten. I Garden state känns ofta musiken malplacerad och man märker att Braff ibland slängt in musik som han gillar istället för att låten erbjuder något till fillmen. Ofta märker man att ett soundtrack fungerar precis tvärt om. Man gillar låtarna som fan i filmen, men när man lyssnar igenom dem på skiva fungerar det inte lika bra. Ett bra exempel är The Wackness, som i filmen har helt fantastiskt bra musik som verkligen förstärker känslan av ett New York anno 94 och direkt skapar tanken om att detta måste man få tag i. Men väl hemma upptäcker man att det är helt ok, men inte mer, denna musik som man nyss höjt till skyarna känns nu alldaglig. Men visst har just The Wackness OST absolut guldklimpar med en riktigt fet samling musiker som tyvärr totalt sett inte kommer upp i den standard man kan tro tillsammans, men låtar värda att belysa är bla KRS-One - I can't wake up, Biz Markie - Just a Friend och Reakwon feat. Ghostface Killah - Heaven & Hell. För övrigt kommer Ghostface till Mejeriet den 26e Maj, var där eller var sär.
Jag såg nyligen om Hot Rod, denna genialiska komedi som har ett fantastiskt soundtrack. Mycket Europe finns, men också låtar som man känner igen men inte riktigt vet varifrån.
Cutting Crew - (I Just) Died In Your Arms Tonight
Var har jag hört denna? När är den gjord? Varför rör frontfiguren aldrig gitarren han bär runt på?
Det enda jag kan besvara är att den gjordes 1986. Jag gillar motvilligt låten (videon är ju helt fruktansvärd) men jag uppskattar 80-talsrock eller gubbrock ganska mycket.
John Farnham - You're The Voice
Hoppa gärna fram till 1.10, då låten börjar komma igång men missa inte Rambo vid 2.30! Den här låten är inte särskilt bra egentligen, det vet jag, men fan alltså den fastnar ordentligt i huvudet och scenen den används i Hot Rod är glorious. Även denna är från 86.
Men det som gör Hot Rods OST så trevligt är att filmen avspeglas väl, dialogklipp och annat gött från filmen finns med. Det har också en musikalisk räckvidd som gör att det blir kul att lyssna på. Bara faktumet att de spelar Europe (eller mycket liknande musik) titt som tätt är skitkul. Cherokee är faktiskt bra men Danger on the track är bara ett fräckt intro.
Jag känner mig som en skit om jag pratar om soundtracks utan att nämna Ennio Morricone som är kungen inom detta område. Mannen som vägrar flytta från Rom till Hollywood trots flertalet absurt generösa erbjudanden från filmbolag står bla för det kanske mest ikoniska soundtracket någonsin. Enligt IMDB har han komponerat musik till 490 filmer, men framförallt komponerade han den ökända musiken till The good the bad and the ugly, och därmed trudelutten till en hel genre. Nuff said.
Dr. Hannes Modig
Metallicaah! ...och lite annan hårdrock
I helgen var jag på besök i London och tack vare att min värd, CJ, hade varit driftig och införskaffat ett par eftertraktade biljetter stod jag under lördagen som åskådare till Metallicas spelning i den imponerande och tämligen nybyggda O2-arenan. Detta är för övrigt den arena som kommer att vara platsen för Michael Jacksons sista 50 spelningar, alla självfallet redan utsålda, som går igång i juni.
Det hela började med en kulturkrock. Mina erfarenheter av stora hårdrockskonserter i Sverige har formats av ett par Iron Maiden-konserter i Göteborg. Detta brukar innebära att man ställer sig i, den redan bastanta, kön vid 12-tiden för att invänta att portarna in till stadion ska öppna klockan fem. Men vid tre-tiden brukar något geni komma på att "nej men vafan de öppnar ju nu" varpå han börjar trycka sig framåt och snart följer hela kön hans exempel. Därefter spenderas de sista timmarna i pressande trängsel vilket följs av ett urskillingslöst race in till stadions insida när väl dörrarna öppnas, till allas stora förvåning, klockan fem. Vi var båda därför mycket förvånade över att kunna ställa oss i en inte för stor kö ca 40 minuter innan insläpp och därefter lugnt och stilla vandra in i arenan vid klockan sex. Där möttes vi av en syn ingen av oss hade tidigare erfarenhet av. Scenen stod i mitten av arenan, alltså omringad av publik. Efter lite granskning konkluderade vi att publiken kom närmare scenen men att man som åskådare inte alltid har en artist rakt framför sig, eftersom de kan befinna sig på någon av de övriga tre sidorna av scenen.
Själva spelningen var sedan helt fenomenal. I dokumentären Some kind of monster framstår bandet till stora delar som socailt dysfunktionellt och de verkar inte finna någon större glädje i det de sysslar med. Därför var det extra skönt att bevittna den energi och spelglädje som bandet visade upp denna kväll. James Hetfield lyste i ansiktet flera gånger då han interagerade med publiken och Lars Ulrich pallade flera gånger inte sitta kvar vid sitt trumset utan reste sig för att stå och spela eller bara mana på publiken. Tydligast blev deras uppskattning i slutet då de stannade kvar på scenen i fem minuter efter sista låten och slängde ut ett hundratal plektrum i publiken vartefter de var och en tackade publiken för kvällen. Vi som publiken svarade med ett lika tydligt om än något mindre välartikulerat tack. Många av klassikerna framfördes oerhört bra denna kväll, så som One, Master of puppets, Enter Sandman, Sad but true och Nothing else matters. Även den avslutande Seek and destroy som spelades med lokalen helt tänd och med en fyrtiotal badbollar som studsade runt i pubilken. Låtar från den nya plattan Death Magnetic var också vanligt förekommande och That was just your life, Broken beat and scared och kanske framförallt The day that never comes värmde gott. Denna skiva som kom förra året är, i princip rakt igenom, en härlig comeback för Metallica som har haft ett antal hårda år bakom sig.
Här är framförandet av låten One vilket även kan ge en klar bild över scenens utformning. Vill man inte kolla igenom hela låten rekommenderar jag dock att ta en titt på pyrotekniken ca 4:50 in i videon.
På tal om hårdrocksskivor från fjolåret så kan jag rekommendera Blaze Bayleys (Iron Maidens sångare under senare delen av 90-talet) nya skiva The man who would not die. Detta kan vara så hårt som heavy metal tekniskt kan bli och många låter, så som The man who would not die, While you were gone och Robot är ytterst njutbara. Detta har blivit ett fint tillskott i Blazes starka, om än oftast förbisedda, diskografi.
En annan nyhet som till min stora glädje nådde mig i London var att en dokumentär om Iron Maiden ska komma ut om bara någon månad. Mannen bakom dokumentären heter Sam Dunn, en antropolog som under de senaste åren släppt två hårdrocksrelaterade dokumentärer. Den första, Metal: A headbangers journey studerar hårdrockens och dess kulturs framväxt, medan den andra, Global metal, undersöker hur metalscenen har breddats till olika delar av världen. Den sistnämnda var bitvis riktigt intressant. På grund av detta väntar jag med spänning på Iron Maiden: Flight 666 som släpps den 21 april i USA.
/Farbror Pålsson
Det hela började med en kulturkrock. Mina erfarenheter av stora hårdrockskonserter i Sverige har formats av ett par Iron Maiden-konserter i Göteborg. Detta brukar innebära att man ställer sig i, den redan bastanta, kön vid 12-tiden för att invänta att portarna in till stadion ska öppna klockan fem. Men vid tre-tiden brukar något geni komma på att "nej men vafan de öppnar ju nu" varpå han börjar trycka sig framåt och snart följer hela kön hans exempel. Därefter spenderas de sista timmarna i pressande trängsel vilket följs av ett urskillingslöst race in till stadions insida när väl dörrarna öppnas, till allas stora förvåning, klockan fem. Vi var båda därför mycket förvånade över att kunna ställa oss i en inte för stor kö ca 40 minuter innan insläpp och därefter lugnt och stilla vandra in i arenan vid klockan sex. Där möttes vi av en syn ingen av oss hade tidigare erfarenhet av. Scenen stod i mitten av arenan, alltså omringad av publik. Efter lite granskning konkluderade vi att publiken kom närmare scenen men att man som åskådare inte alltid har en artist rakt framför sig, eftersom de kan befinna sig på någon av de övriga tre sidorna av scenen.
Själva spelningen var sedan helt fenomenal. I dokumentären Some kind of monster framstår bandet till stora delar som socailt dysfunktionellt och de verkar inte finna någon större glädje i det de sysslar med. Därför var det extra skönt att bevittna den energi och spelglädje som bandet visade upp denna kväll. James Hetfield lyste i ansiktet flera gånger då han interagerade med publiken och Lars Ulrich pallade flera gånger inte sitta kvar vid sitt trumset utan reste sig för att stå och spela eller bara mana på publiken. Tydligast blev deras uppskattning i slutet då de stannade kvar på scenen i fem minuter efter sista låten och slängde ut ett hundratal plektrum i publiken vartefter de var och en tackade publiken för kvällen. Vi som publiken svarade med ett lika tydligt om än något mindre välartikulerat tack. Många av klassikerna framfördes oerhört bra denna kväll, så som One, Master of puppets, Enter Sandman, Sad but true och Nothing else matters. Även den avslutande Seek and destroy som spelades med lokalen helt tänd och med en fyrtiotal badbollar som studsade runt i pubilken. Låtar från den nya plattan Death Magnetic var också vanligt förekommande och That was just your life, Broken beat and scared och kanske framförallt The day that never comes värmde gott. Denna skiva som kom förra året är, i princip rakt igenom, en härlig comeback för Metallica som har haft ett antal hårda år bakom sig.
Här är framförandet av låten One vilket även kan ge en klar bild över scenens utformning. Vill man inte kolla igenom hela låten rekommenderar jag dock att ta en titt på pyrotekniken ca 4:50 in i videon.
På tal om hårdrocksskivor från fjolåret så kan jag rekommendera Blaze Bayleys (Iron Maidens sångare under senare delen av 90-talet) nya skiva The man who would not die. Detta kan vara så hårt som heavy metal tekniskt kan bli och många låter, så som The man who would not die, While you were gone och Robot är ytterst njutbara. Detta har blivit ett fint tillskott i Blazes starka, om än oftast förbisedda, diskografi.
En annan nyhet som till min stora glädje nådde mig i London var att en dokumentär om Iron Maiden ska komma ut om bara någon månad. Mannen bakom dokumentären heter Sam Dunn, en antropolog som under de senaste åren släppt två hårdrocksrelaterade dokumentärer. Den första, Metal: A headbangers journey studerar hårdrockens och dess kulturs framväxt, medan den andra, Global metal, undersöker hur metalscenen har breddats till olika delar av världen. Den sistnämnda var bitvis riktigt intressant. På grund av detta väntar jag med spänning på Iron Maiden: Flight 666 som släpps den 21 april i USA.
/Farbror Pålsson
Skitlista
Råkade klicka in mig på en blogg som heter Film X. Jag läste inte länge och jag vet inte hur bloggen är i helhet, men de kör tydligen en massa listor om de bästa filmerna just nu (06 och framåt). Jag blev genast förbluffad över den otroligt dåliga listan som placerar Seven Pounds högst (andra filmer som platsar på denna top 20 är de förskräckliga Hitman, Rush Hour 3, Borat, Jumper, Saw V, The Number 23 och Stardust, dessutom kallar de Watchmen för orginell!). Jag måste fan ha sett en version som saknar stora bitar av storyn, för jag tyckte Seven Pounds var rätt trist med en Will Smith som egentligen inte är någon särskilt duktig skådis i huvudrollen. I denna film är han ledsen rätt ofta, men ser mest ut som en rädd hundvalp (påminner på det viset om Jennifer Garner, som 24/7 ser ut som en retarderad hundvalp). Hursomhelst blev jag förvånad av den förfärliga filmsmak bakom denna lista, men jag började fundera över vilka filmer jag skulle ha slängt in. Så här, mina damer och herrar, ger jag er två top 5 -listor, en för film och en för serier.
Top 5 Film
1. The Wrestler
2. No Country For Old Men
3. Slumdog Millionaire
4. Frozen River
5. Rachel Getting Married
Ligger inte så mycket tanke bakom den här topfemman, men det är så jävla svårt att ranka filmer att jag bara slänger ihop nåt istället, blev väl rätt respektabelt ändå. Fast lite trist när alla filmer blivit oscarsnominerade, man vill ju vara lite svår. Värt att kommentera är också att No Country For Old Men släpptes slutet av 07, resten är från 08.
Top 5 Serier
1. Generation Kill
2. John From Cincinnati
3. Breaking Bad
4. Scrubs
5. Eastbound And Down
Här finns det lite mer att säga, eftersom det finns lite mer tanke bakom listan (det finns ju betydligt färre bra serier än filmer, vilket gör att det blir lättare att se över urvalet). Generation Kill var en rätt given 1a, som med sina 13 avsnitt och en Alexander Skarsgård som gör att man blir stolt över att vara svensk i huvudrollen gjorde succé på HBO. Generation Kill baserades på en serie reportage i The Rolling Stone som handlar om invasionen av Irak, reportern följer där de trupper som var först in, bakom fiendens linjer. En soldat som var med i kriget spelar faktiskt sig själv i serien, vilket är lite fräckt. Den här serien mäter sig med Band of Brothers, men porträtterar på ett annat sätt kriget.
John From Cincinnati var en helt fantastisk serie som skulle ta över efter Sopranos (också den på kanonnätverket HBO) men som tyvärr lades ned efter första säsongen. Trots det minst sagt konstiga slutet gjorde de intressanta karaktärerna, det makalöst bra skådespeleriet och mystiken att dramat om surffamiljen i San Diego som besöks av en underlig man med magiska kvaliteter blev otroligt bra. Synd att HBO sökte en bredare publik.
Breaking Bad började nyligen sin andra säsong och är riktigt bra. Kul också att se Bryan Cranston, mest känd för rollen som pappan i Malcolm In The Middle, som en överkvalificerad kemilärare med lungcancer som börjar göra crystalmeth för att försörja sin familj efter hans död.
Scrubs är en kultserie som inte går att ignorera. Fantastisk humor och en Zach Braff som är genialisk. Trots att Scrubs är inne på den åttonde säsongen känns inget gammalt och det märks att skådespelarna får rum att improvisera. Man vet att man får kvalitetshumor varje avsnitt. Ett stort plus för att den inte är en typisk sitcom, inspelad i en trist studio med plats mellan kommentarer för skratt eller matbord där folk bara sitter runt en sida.
Eastbound And Down är en ny serie, bara sex avsnitt gammal men den är så jävla rolig. Igår såg jag ett avsnitt, där huvudkaraktären Kenny Rogers samtalar med kvinnan han älskar och försöker vinna och säger "Listen here you beautiful bitch, I'm about to fuck you up with some truth", det citatet ringar in serien rätt väl. Med Will Ferrell bakom styrspakarna och Danny R. McBride i en roll skräddarsydd för honom blir komiken total.
Kolla in Storytelling, en kille från Malmö som gör riktigt soft musik. Gitarr blandad med lite elektro, mest lite trumbeats. Fint som snus. Titta in på hans Myspace, och lyssna lite där. Speciellt låten Tusenfemtio är bra. Mannen bakom Storytelling, Joel Jönsson är en sådan hyvens kille att han lagt upp plattan Bones gratis här på TPB. För att köpa den maila honom på [email protected]
På söndag har Jill Scotts 'The No. 1 Ladies Detective Agency' premiär på HBO, håll utkik.
EDIT:
Nu, en dag efter jag skrev listan, inser jag mitt vansinne då jag helt glömt bort 30 Rock från mina top5 serier, som absolut borde vara med, samtidigt som Breaking Bad kanske fick en lite för hög placering. 30 Rock är tveklöst den bästa komediserien, med Tina Fey och Alec Baldwin i storform varje avsnitt.
Dr. Hannes Modig
Top 5 Film
1. The Wrestler
2. No Country For Old Men
3. Slumdog Millionaire
4. Frozen River
5. Rachel Getting Married
Ligger inte så mycket tanke bakom den här topfemman, men det är så jävla svårt att ranka filmer att jag bara slänger ihop nåt istället, blev väl rätt respektabelt ändå. Fast lite trist när alla filmer blivit oscarsnominerade, man vill ju vara lite svår. Värt att kommentera är också att No Country For Old Men släpptes slutet av 07, resten är från 08.
Top 5 Serier
1. Generation Kill
2. John From Cincinnati
3. Breaking Bad
4. Scrubs
5. Eastbound And Down
Här finns det lite mer att säga, eftersom det finns lite mer tanke bakom listan (det finns ju betydligt färre bra serier än filmer, vilket gör att det blir lättare att se över urvalet). Generation Kill var en rätt given 1a, som med sina 13 avsnitt och en Alexander Skarsgård som gör att man blir stolt över att vara svensk i huvudrollen gjorde succé på HBO. Generation Kill baserades på en serie reportage i The Rolling Stone som handlar om invasionen av Irak, reportern följer där de trupper som var först in, bakom fiendens linjer. En soldat som var med i kriget spelar faktiskt sig själv i serien, vilket är lite fräckt. Den här serien mäter sig med Band of Brothers, men porträtterar på ett annat sätt kriget.
John From Cincinnati var en helt fantastisk serie som skulle ta över efter Sopranos (också den på kanonnätverket HBO) men som tyvärr lades ned efter första säsongen. Trots det minst sagt konstiga slutet gjorde de intressanta karaktärerna, det makalöst bra skådespeleriet och mystiken att dramat om surffamiljen i San Diego som besöks av en underlig man med magiska kvaliteter blev otroligt bra. Synd att HBO sökte en bredare publik.
Breaking Bad började nyligen sin andra säsong och är riktigt bra. Kul också att se Bryan Cranston, mest känd för rollen som pappan i Malcolm In The Middle, som en överkvalificerad kemilärare med lungcancer som börjar göra crystalmeth för att försörja sin familj efter hans död.
Scrubs är en kultserie som inte går att ignorera. Fantastisk humor och en Zach Braff som är genialisk. Trots att Scrubs är inne på den åttonde säsongen känns inget gammalt och det märks att skådespelarna får rum att improvisera. Man vet att man får kvalitetshumor varje avsnitt. Ett stort plus för att den inte är en typisk sitcom, inspelad i en trist studio med plats mellan kommentarer för skratt eller matbord där folk bara sitter runt en sida.
Eastbound And Down är en ny serie, bara sex avsnitt gammal men den är så jävla rolig. Igår såg jag ett avsnitt, där huvudkaraktären Kenny Rogers samtalar med kvinnan han älskar och försöker vinna och säger "Listen here you beautiful bitch, I'm about to fuck you up with some truth", det citatet ringar in serien rätt väl. Med Will Ferrell bakom styrspakarna och Danny R. McBride i en roll skräddarsydd för honom blir komiken total.
Kolla in Storytelling, en kille från Malmö som gör riktigt soft musik. Gitarr blandad med lite elektro, mest lite trumbeats. Fint som snus. Titta in på hans Myspace, och lyssna lite där. Speciellt låten Tusenfemtio är bra. Mannen bakom Storytelling, Joel Jönsson är en sådan hyvens kille att han lagt upp plattan Bones gratis här på TPB. För att köpa den maila honom på [email protected]
På söndag har Jill Scotts 'The No. 1 Ladies Detective Agency' premiär på HBO, håll utkik.
EDIT:
Nu, en dag efter jag skrev listan, inser jag mitt vansinne då jag helt glömt bort 30 Rock från mina top5 serier, som absolut borde vara med, samtidigt som Breaking Bad kanske fick en lite för hög placering. 30 Rock är tveklöst den bästa komediserien, med Tina Fey och Alec Baldwin i storform varje avsnitt.
Dr. Hannes Modig
Watchmen
Lite musik till läsningen, Fela Kuti - Lady. Fantastisk jazz/afrobeat/funk från 70-talet som jag blev upplyst om i den underbara filmen The Visitor.
Köpte Alan Moores och Dave Gibbons fantastiska serie Watchmen på bok förra veckan. Den är helt löjligt bra. Har ett kapitel kvar, jag vill inte läsa det för då har jag inget kvar. Nu kanske jag verkar lite fånig som läser serier.
Jag har aldrig varit nån serienörd, men det här är rysligt bra. Mörkt, underbara teckningar och en innovativ och överraskande plott. Det är inte bara jag som gillar serien, den är allmänt ansedd att vara den bästa serien någonsin. Time Magazine tog med den på sin lista av de 100 mest inflytesrika böckerna någonsin. Jag vill inte gå in på storylinen för den är komplex och jag kommer bara fucka upp det. Nu har skiten blivit film, som har premiär på fredag. Watchmen har länge sagts vara omöjlig att filma, och det uppstår en hel del problem om man vill konvertera allt. Mellan de olika kapitlen finns fejkutdrag av olika dokument som ger ett nytt djup åt plotten, hur man ska få fram faktan läsaren får i dessa mellanlandningar i filmmediumet är intressant. Folk har också sagt att det kvittar hur filmen görs, storyn är så pass bra att det kommer bli ok hur man än gör. Det vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om. Jag har på denna korta tid förälskat mig totalt i min gula bok, och ser redan nu filmen som en skymf. Jag ska självklart se filmen, troligtvis på fredag, och jag vill gilla den, men jag känner redan på mig att jag kommer klanka ner på den, sätter omöjliga förväntningar. Den ligger redan inne på top250 på IMDB med 8,3 i snitt (ligger nu på plats #152, men kommer nog klättra snart vid en uppdatering eftersom att den listas på ett snittbetyg av 8,1), det är sjukt bra. En fråga som ganska kvickt stiger inom mig är varför man inte har startat projektet tidigare? Det är helt enkelt för att rättigheter och manus har bytt ägare konstant, projektet har varit på gång sen slutet av 80-talet, bara något år efter att serien kommit ut. Regissörer har haft olika projekt som krockat, rättighetsinnehavare har dött. Alan Moore ombads skriva manus först, men tackade nej. Tecknaren Dave Gibbons var dock med under produktionen och har uttryckt sitt gillande. Moore är inte bara känd för Watchmen, han har skrivit andra serier som blivit film, From Hell, V for Vendetta och The League of Extraordinary Gentlemen (vars filmversion blev minst sagt mindre lyckad). Watchmen regisseras av Zack Snyder, känd från 300 och jag tror att han hade nåt finger i Sin City. Snyder har sagt att Watchmen, likt Sin City kommer följa serie-förlagan ruta för ruta. Jag får nästan fjärilar i magen när jag tänker på filmen, har inte varit såhär peppad på väldigt länge.
Jag vågar redan nu påstå att Watchmen kommer bli 09s stora film. Det kommer bli årets motsvarighet till Dark Knight fast bättre, 2 h 42 min av paradis. Om man tyckte att Jokern var fräck kommer man bli älska Rorshcach som är Watchmens kanske mest populära figur som har en central roll och i vissa kapitel fungerar som berättare.
Jag försöker att vara en kärleksfull människa och, att till skillnad från mina gymnasieår inte hata så hilmarns mycket. Men jag kan inte kämpa emot längre, jag hatar verkligen Rachael Ray och Tyra Banks, som båda har två helt värdelösa talkshows. Ray kan jag ursäkta lite mer, hennes grej är inte för mig helt enkelt; men fröken Banks kan inte hjälpas. Hon har en helt galet dålig talkshow där hon tar in folk hon inte tycker om som hon pratar nedsättande till och ger dem ingen chans till att försvara sig. Hon säljer en bild av sig själv där hon är bäst och proffessor i allt, "you are just a litte baby inside" som hon sa i programmet jag såg igår (anar jag en sadomasochistisk sida hos mig själv?). Men det är ju klart att Tyra Banks sitter inne på all visdom, hon var ju faktiskt supermodell i flera år och nu leder hon en framgångsrik realityserie som inte respekteras av industrin den riktar sig till. Om man blir ombedd att vara med i ett program tar man väl för givet att få ge sin version och få förklara sin åsikt. Men inte i the tyra show eller vad skiten heter, i denna realm är Tyra gud, och om du inte tycker som henne har du fel.
Fuck you Tyra.
Fotnot: förra inlägget handlade mest om N.A.S.A. och jag måste säga att jag faktiskt älskar plattan nu. Saker behöver ibland bara lite speltid och N.A.S.A. har absolut vunnit min gunst nu.
Dr. Hannes Modig
Köpte Alan Moores och Dave Gibbons fantastiska serie Watchmen på bok förra veckan. Den är helt löjligt bra. Har ett kapitel kvar, jag vill inte läsa det för då har jag inget kvar. Nu kanske jag verkar lite fånig som läser serier.
Jag har aldrig varit nån serienörd, men det här är rysligt bra. Mörkt, underbara teckningar och en innovativ och överraskande plott. Det är inte bara jag som gillar serien, den är allmänt ansedd att vara den bästa serien någonsin. Time Magazine tog med den på sin lista av de 100 mest inflytesrika böckerna någonsin. Jag vill inte gå in på storylinen för den är komplex och jag kommer bara fucka upp det. Nu har skiten blivit film, som har premiär på fredag. Watchmen har länge sagts vara omöjlig att filma, och det uppstår en hel del problem om man vill konvertera allt. Mellan de olika kapitlen finns fejkutdrag av olika dokument som ger ett nytt djup åt plotten, hur man ska få fram faktan läsaren får i dessa mellanlandningar i filmmediumet är intressant. Folk har också sagt att det kvittar hur filmen görs, storyn är så pass bra att det kommer bli ok hur man än gör. Det vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om. Jag har på denna korta tid förälskat mig totalt i min gula bok, och ser redan nu filmen som en skymf. Jag ska självklart se filmen, troligtvis på fredag, och jag vill gilla den, men jag känner redan på mig att jag kommer klanka ner på den, sätter omöjliga förväntningar. Den ligger redan inne på top250 på IMDB med 8,3 i snitt (ligger nu på plats #152, men kommer nog klättra snart vid en uppdatering eftersom att den listas på ett snittbetyg av 8,1), det är sjukt bra. En fråga som ganska kvickt stiger inom mig är varför man inte har startat projektet tidigare? Det är helt enkelt för att rättigheter och manus har bytt ägare konstant, projektet har varit på gång sen slutet av 80-talet, bara något år efter att serien kommit ut. Regissörer har haft olika projekt som krockat, rättighetsinnehavare har dött. Alan Moore ombads skriva manus först, men tackade nej. Tecknaren Dave Gibbons var dock med under produktionen och har uttryckt sitt gillande. Moore är inte bara känd för Watchmen, han har skrivit andra serier som blivit film, From Hell, V for Vendetta och The League of Extraordinary Gentlemen (vars filmversion blev minst sagt mindre lyckad). Watchmen regisseras av Zack Snyder, känd från 300 och jag tror att han hade nåt finger i Sin City. Snyder har sagt att Watchmen, likt Sin City kommer följa serie-förlagan ruta för ruta. Jag får nästan fjärilar i magen när jag tänker på filmen, har inte varit såhär peppad på väldigt länge.
Jag vågar redan nu påstå att Watchmen kommer bli 09s stora film. Det kommer bli årets motsvarighet till Dark Knight fast bättre, 2 h 42 min av paradis. Om man tyckte att Jokern var fräck kommer man bli älska Rorshcach som är Watchmens kanske mest populära figur som har en central roll och i vissa kapitel fungerar som berättare.
Jag försöker att vara en kärleksfull människa och, att till skillnad från mina gymnasieår inte hata så hilmarns mycket. Men jag kan inte kämpa emot längre, jag hatar verkligen Rachael Ray och Tyra Banks, som båda har två helt värdelösa talkshows. Ray kan jag ursäkta lite mer, hennes grej är inte för mig helt enkelt; men fröken Banks kan inte hjälpas. Hon har en helt galet dålig talkshow där hon tar in folk hon inte tycker om som hon pratar nedsättande till och ger dem ingen chans till att försvara sig. Hon säljer en bild av sig själv där hon är bäst och proffessor i allt, "you are just a litte baby inside" som hon sa i programmet jag såg igår (anar jag en sadomasochistisk sida hos mig själv?). Men det är ju klart att Tyra Banks sitter inne på all visdom, hon var ju faktiskt supermodell i flera år och nu leder hon en framgångsrik realityserie som inte respekteras av industrin den riktar sig till. Om man blir ombedd att vara med i ett program tar man väl för givet att få ge sin version och få förklara sin åsikt. Men inte i the tyra show eller vad skiten heter, i denna realm är Tyra gud, och om du inte tycker som henne har du fel.
Fuck you Tyra.
Fotnot: förra inlägget handlade mest om N.A.S.A. och jag måste säga att jag faktiskt älskar plattan nu. Saker behöver ibland bara lite speltid och N.A.S.A. har absolut vunnit min gunst nu.
Dr. Hannes Modig
The Spirit of Apollo
Äntligen har N.A.S.A.s platta The Spirit of Apollo släppts. Jag har peppat som fan inför den, fast jag har trott att den skulle vara rätt kass. N.A.S.A. (North America South America) består av två DJs, den ena Spike Jonze's bror Sam Spiegel eller "Squeak E, Clean", den andra proffskejtaren Ze Gonzales "DJ Zegon" som gör beatsen på plattan, sen har de bjudit in löjliga mängder musiker som gästspelar, ca 3 per låt och det är inga blåbär de samarbetar med.
Hip-Hop med KRS-One, Fatlip, och Slim Kid Tre är inte en särskilt spektakulär låt, men stabil och bra hiphop med en trevlig video.
Jag var rätt övertygad om att de skulle vara för många kockar i köket, och av de låtar jag hört innan skivsläppet var det bara en jag gillade. Men det är fan kul att bli överraskad. Även de låtar jag ogillat innan släppet har jag nu lyssnat igenom och lärt mig uppskatta till viss del iallafall. De flesta låtarna bli svaga var för sig men som helhet är albumet väldigt intressant, just ordet intressant definierar Spirit of apollo rätt väl. De låser inte fast sig i någon genre utan flyter mellan allt möjligt och gör det ibland utan hinder, ibland med större svårighet. I min favoritlåt Money trycker de in massor av mys, indierock, rap och reggae.
Det som verkligen gör att skivan sticker ut är artisterna på den. Det är faktiskt helt sanslöst många som är med. Inte bara folk som David Byrne, som även om han nästan alltid är bra mest glider runt och gästspelar på andras projekt; utan de tar in riktigt tunga artister som Tom Waits, Chuck D och George Clinton som absolut inte behöver rida på någon annans framgång, och inte heller har för vana att pyssla med sånt här. Just mixen av artister är fräck, ungt och gammalt som man aldrig kunnat tro skulle samarbeta. Way Down är en låt som är ett bra exempel, tre artister från tre helt olika musikstilar går ihop och gör en bra låt, RZA, Barbie och John Frusciante får det att funka tillsammans.
The spirit of apollo är absolut inte en av de bättre plattor jag hört den senaste tiden, men jag tycker att den har ett högt lyssningsvärde ändå. Beatsen är oftast riktigt bra och är det som låtarna står och faller med. Det är inte lätt att göra ett beat som ska passa olika genres, men i de flesta fall lyckas de.
Jag kanske inte kommmer att pumpa The spirit of apollo när jag sitter på bussen och vill försvinna in i musikens värld, men som bakgrundsmusik är den toppen, vilket är lite synd för texterna är värd uppmärksamhet.
Såg Eagle Eye igår. Totalt värdelös film. Fattar inte vad Hollywood tror att datorer är kan göra. För att något ska hackas måste det vara uppkopplat och elförsörjt. Helt vansinnigt att superdatorn som kan hacka precis vad som helst på en nanosekund inte kan fixa en grej i sitt eget system. Man blir upprörd.
Vad det gäller TV-serier är det ett måste att kolla de nystartade Eastbound and Down och Important Things With Demetri Martin. Hoppa på skiten nu.
Dr. Hannes Modig
En utmärkt gala och personlig upprättelse
Jag känner mig också pressad att göra en kommentar om galan. Kanske framför allt eftersom jag tog revanschför min snöpliga förlust under Golden Globe-galan. Nu var det jag som gick hem, vid strax över sex, som vinnare med 12 rätt hela 2 poäng före tvåan Hannes. Jag tog ledningen tidigt genom att sätta The Duchess på bästa kostym. Akademin kan inte motstå brittisk överklassklädsel. Därefter blev resten av galan ett triumftåg för min del.
För att gå över till galan som evenemang så instämmer jag näst intill helt i det som Hannes tog upp. Hugh Jackman var grym som host och öppningsnumret var en riktig hit. Tina Fey och Steve Martin bjöd kanske på det mest humoristiska numret. Zac Efron, Vanessa Hudgens och Miley Ray Cirus...vad gör de där?? Jag kan väl inte säga att galan avslutades i ett ångestens tecken, har dock inte sett The Wrestler än så jag vet inte hur besviken man ska vara på att Mickey Rourke inte vann. Kanal 9 ska ha kredd för vilka gäster som sitter och myser i den svenska studion (den kopplas in då och då, främst vid amerikanska reklamavbrott). I år fick Orvar Säfström, som man saknar något i TV-rutan, närvara och komma med tips, statistik och förklaringar. Musiknumren höll även de klass i år. De låtar som var nominerade i kategorin bästa sång framfördes i ett semimedley, vilket var en klar förbättring från fjolåret. Då framfördes låtarna var för sig och vissa framträdanden var av det mer motbjudande slaget. Ett av numren fick även en liten recension av den dåvarande gästen i Kanal 9, Hans Wiklund, vilken löd: "ja...helt värdelöst".
Oscarsgalan brukar ju markera var ett filmår slutar och nästa börjar så nu kan jag stiga in i nästa filmår med hedern i behåll.
/Farbror Pålsson
För att gå över till galan som evenemang så instämmer jag näst intill helt i det som Hannes tog upp. Hugh Jackman var grym som host och öppningsnumret var en riktig hit. Tina Fey och Steve Martin bjöd kanske på det mest humoristiska numret. Zac Efron, Vanessa Hudgens och Miley Ray Cirus...vad gör de där?? Jag kan väl inte säga att galan avslutades i ett ångestens tecken, har dock inte sett The Wrestler än så jag vet inte hur besviken man ska vara på att Mickey Rourke inte vann. Kanal 9 ska ha kredd för vilka gäster som sitter och myser i den svenska studion (den kopplas in då och då, främst vid amerikanska reklamavbrott). I år fick Orvar Säfström, som man saknar något i TV-rutan, närvara och komma med tips, statistik och förklaringar. Musiknumren höll även de klass i år. De låtar som var nominerade i kategorin bästa sång framfördes i ett semimedley, vilket var en klar förbättring från fjolåret. Då framfördes låtarna var för sig och vissa framträdanden var av det mer motbjudande slaget. Ett av numren fick även en liten recension av den dåvarande gästen i Kanal 9, Hans Wiklund, vilken löd: "ja...helt värdelöst".
Oscarsgalan brukar ju markera var ett filmår slutar och nästa börjar så nu kan jag stiga in i nästa filmår med hedern i behåll.
/Farbror Pålsson
Oscars, dagen efter
Det var totalt sett en jävligt bra gala. Jag har aldrig gillat Hugh Jackman, och trott att han skulle vara kass som värd. Men fan vad skönt det kan vara att ha fel ibland. Jackmans inledningsnummer var legendariskt. Galan var skitbra, mycket bättre än förra året. personliga tal till de nominerade skådespelarna från gamla vinnare, överlag bra presentatörer. Men sen var det Efron... Vi började direkt oroa oss när Zac Efron och Vanessa Hudgens syntes på röda mattan, "äh fy fan!" var en återkommande fras. Skandalen var ett faktum när Efron och Hudgens fick vara med i ett musikalnummer tillsammans med Beyonce, Jackman, Amanda Seyfried och Dominic Cooper. Jusfan, Zac fuckin Efron fick hjälpa till att dela ut ett pris också. Gissa vem som också fick vara med? Självklart världens osexigaste kvinna, Sarah Jessica Parker som hade en fruktasvärd pushupklänning, inte nog med att de skulle filma henne överallt på röda mattan utan visst skulle hon dela ut ett pris också. Men sen var det stundtals helt otroligt bra. Tina Fey och Steve Martin presenterade bästa manus på ett helt fantastiskt sätt. Till stor del var det rätt vinnare, men i slutet av galan, när de utropade Sean Penn som segrare i kategorin bästa manliga huvudroll istället för Mickey Rourke blev jag jävligt ledsen. Jag orkade inte ens bli arg, det var bara skit att han inte fick statyetten, galans skräll.
Vinnarna i de största kategorierna:
Bästa Film - Slumdog Millionaire
Bästa Manliga Huvudroll - Sean Penn
Bästa Kvinnliga Huvudroll - Kate Winslet
Bästa Manliga Biroll - Heath Ledger
Bästa Kvinliga Biroll - Penelope Cruz
Bästa Manus Efter Förlaga - Slumdog Millionaire
Bästa Manus - Milk
Bästa Regi - Danny Boyle för Slumdog Millionaire
Galan slutade i ångestens tecken. Miley Cyrus hade synts rätt mycket på röda mattan innan och det fanns därför goda skäl att tro att hon skulle ha något att göra på galan. Vi vred oss alla i pinad förväntan men vi slapp iallafall henne, pheew.
Här är den underbara inledningen av Hugh Jackman, kan vara lite seg i början, men kolla in den, skitbra verkligen. Man får inte stående ovationer för vad som helst.
Dr. Hannes Modig
Vinnarna i de största kategorierna:
Bästa Film - Slumdog Millionaire
Bästa Manliga Huvudroll - Sean Penn
Bästa Kvinnliga Huvudroll - Kate Winslet
Bästa Manliga Biroll - Heath Ledger
Bästa Kvinliga Biroll - Penelope Cruz
Bästa Manus Efter Förlaga - Slumdog Millionaire
Bästa Manus - Milk
Bästa Regi - Danny Boyle för Slumdog Millionaire
Galan slutade i ångestens tecken. Miley Cyrus hade synts rätt mycket på röda mattan innan och det fanns därför goda skäl att tro att hon skulle ha något att göra på galan. Vi vred oss alla i pinad förväntan men vi slapp iallafall henne, pheew.
Här är den underbara inledningen av Hugh Jackman, kan vara lite seg i början, men kolla in den, skitbra verkligen. Man får inte stående ovationer för vad som helst.
Dr. Hannes Modig
Vi tippar Oscar III
Här är kvällens vinnare.
Bästa film:
Milk - Det var sju år sedan en biopic vann. Tillfällighet? Knappast! Köp inte Slumdog-hypen. Ikväll är det Milk som gäller.
Bästa manliga huvudroll:
Mickey Rourke (The Wrestler) - Bruce Springsteens medverkan på soundtracket gör att Rourke drar längsta strået i denna mycket tuffa kategori.
Bästa manliga biroll:
Josh Brolin (Milk) - Konventionell visdom säger att Heath Ledger kommer att vinna. Jag är varken konventionell eller särskilt vis. Brolin blev bestulen på en nominering för sitt gripande porträtt av George W. Bush i W. Här kommer revanschen.
Bästa kvinnliga huvudrolll:
Angelina Jolie (Changeling) - Min mamma sa att filmen var väldigt gripande. Det räcker för mig. Jolie tar hem statyetten.
Bästa kvinnliga biroll:
Marisa Tomei (The Wrestler) - Se resonemanget för bästa manliga huvudroll.
Bästa manus efter förlaga:
Frost/Nixon - Peter Morgan skrev även teaterpjäsen Frost/Nixon. Rimligtvis bör han vara den bäst lämpade personen att föra historien till bioduken. Med samma motivering har jag Doubt som dark horse.
Bästa manus:
Kategorin heter "Original screenplay".Hur originella är de här titlarna:
Frozen River = Mystic River
In Bruges = An American In Paris
Milk = Beetle Juice
WALL-E = Wallander - Innan Frosten
Alltså, vinnaren är Happy-Go-Lucky
Bäst smink:
Hellboy 2 - Soundtrack innehållande Barry Manilow? Check! Oscar för bästa smink? Check
Hur många rätt siktar jag på? Samtliga. Hur många rätt kommer jag ha? Bedömt inga.
/AW
Bästa film:
Milk - Det var sju år sedan en biopic vann. Tillfällighet? Knappast! Köp inte Slumdog-hypen. Ikväll är det Milk som gäller.
Bästa manliga huvudroll:
Mickey Rourke (The Wrestler) - Bruce Springsteens medverkan på soundtracket gör att Rourke drar längsta strået i denna mycket tuffa kategori.
Bästa manliga biroll:
Josh Brolin (Milk) - Konventionell visdom säger att Heath Ledger kommer att vinna. Jag är varken konventionell eller särskilt vis. Brolin blev bestulen på en nominering för sitt gripande porträtt av George W. Bush i W. Här kommer revanschen.
Bästa kvinnliga huvudrolll:
Angelina Jolie (Changeling) - Min mamma sa att filmen var väldigt gripande. Det räcker för mig. Jolie tar hem statyetten.
Bästa kvinnliga biroll:
Marisa Tomei (The Wrestler) - Se resonemanget för bästa manliga huvudroll.
Bästa manus efter förlaga:
Frost/Nixon - Peter Morgan skrev även teaterpjäsen Frost/Nixon. Rimligtvis bör han vara den bäst lämpade personen att föra historien till bioduken. Med samma motivering har jag Doubt som dark horse.
Bästa manus:
Kategorin heter "Original screenplay".Hur originella är de här titlarna:
Frozen River = Mystic River
In Bruges = An American In Paris
Milk = Beetle Juice
WALL-E = Wallander - Innan Frosten
Alltså, vinnaren är Happy-Go-Lucky
Bäst smink:
Hellboy 2 - Soundtrack innehållande Barry Manilow? Check! Oscar för bästa smink? Check
Hur många rätt siktar jag på? Samtliga. Hur många rätt kommer jag ha? Bedömt inga.
/AW
Vi tippar Oscar II
Det är alltså dags för Oscarsgalan och därmed försök att förutse vilka filmer som kommer kamma hem statyetterna och vilka som kommer gå hem tomhänta. Jag har i år sett en begränsad mängd nominerade filmer men å andra sidan spelar min åsikt om filmerna ingen roll för om de kommer vinna eller inte. Detta beslut lämnas till personer med stor förmåga att förstå och tolka alla filmens såväl explicita som mer subtila beståndsdelar. Personer som Michael Bay med andra ord.
Bästa film
Slumdog Millionaire har vunnit Golden Globe, BAFTA (Storbrittaniens Oscarsgala ungefär) och en satans massa obskyra små filmpriser under årets gång. Det har ägt rum överraskningar i den här kategorin förr. Crash vann denna kategori för tre år sedan trots att Brokeback Mountain hade en vinnarstreak i ryggen som var jämförbar med den Slumdog Millionaire har idag. Faktum kvarstår dock att Slumdog Millionarie är m eller mindre garanterad detta pris även om det inte är omöjligt. Det finns heller ingen klar outsider som skulle kunna snuva favoriten på priset. The Reader och Frost/Nixon vore för stora skrällar (även om jag personligen gärna skulle se Frost/Nixon vinna) och varken Milk eller Benjamin Button har fått något större erkännande i form av priser. I den här kategorin är det Slumdog mot en massa underdogs.
Manliga huvudroll
Frank Langella får jag dra till med i galans kanske hårdaste kategori. Det känns nästan som ett dött lopp mellan Frank Langella, Mickey Rourke och Sean Penn. När flera skådespelare har gjort insatser som hyllats på detta sätt så är det tänkbart att akademin försöker sträva efter någon rättvisa. Mickey Rourke vann en Golden Globe, Sean Penn har vunnit en Oscar tidigare och Frank Langella får på grund av sin ålder troligen aldrig chansen att vinna en Oscar igen. Utöver detta gör han ett fantastiskt porträtt av Richard Nixon och skulle också vara välförtjänt av en vinst.
Kvinnlig huvudroll
Kate Winslet tror jag och hoppas vinner denna kategori. Hon har vunnit statyetter för sin roll i The Reader på löpande band tidigare, dock för bästa biroll. Varför hon här är nominerad för bästa skådespelerska är tämligen oförståligt. Hon tog även hem priset för bästa kvinnliga huvudroll på Golden Globe-galan, men där för Revolutionary Road. Hon har även tidigare varit nominerad för 5 Oscars och gått hem tomhänt varje gång. Med denna bakgrund, både var gäller det gångna året ochvad gäller hennes karriär så tror jag att hon denna afton kommer ha sällskap hem med en liten man i guld.
Manliga biroll
Heath Ledger tar med all sannolikhet hem detta priset. Oscarsgalan tänker förmodligen inte vara sämre på att hedra den som blivit vår generations James Dean, än de andra galorna. Diskutionen om detta är rätt eller fel tänker jag inte gå in på. Det jag kan säga är ju att hans gestaltande av jokern i Batman var sjukt bra även om denna typ av roll under normala omständigheter troligen inte skulle belönas med en Oscar.
Kvinnliga biroll
Penelope Cruz drar jag till med här så jag slipper fortsätta famla i mörker. Jag har inte sett någon av filmerna och på de flesta tidigare galorna har Kate Winslet vunnit detta pris för samma roll som här gett henne en nominering till bästa huvudroll. Penelope Cruz har varit nominerad tidigare och Woody Allen har ju regisserat filmen vilket bara kan vara en fördel i sådana här sammanhang.
Manus med förlaga
Slumdog Millionaire. För förklaring se Bästa film. Det är också värt att notera att berättartekniken i filmen är ganska speciell. Är ändå sugen på att säga The Reader här men den har bemötts med viss skepsis efter nomineringen och Slumdog har lite för många positiva faktorer på sin sida.
Orginalmanus
Här tänker jag dra till med en mindre skräll. Jag tror att det finns en stor möjlighet att Wall-e tar hem detta pris. Med tanke på det beröm Wall-e har fått är det tänkbart att akademin känner att den förtjänar någonting som är större än priset för bästa animerade film. I den sistnämnda kategorin står Wall-e i en annan klass än dess konkurrenter och det är möjligt att akademin passar på att överraska i mindre kategorier då Slumdog Millionaire verkar vara så pass överlägsen i det större. Annars går troligen priset till Milk, som är den enda av filmerna i denna kategori som också är nominerad för bästa film.
Bästa regi
Danny Boyle för Slumdog Millionaire kommer högst troligen också kamma hem detta pris. Det hör till ovanligheterna att kategorierna bästa regi och bästa film producerar två olika vinnare.
Då är det bara att börja ladda, hålla tummarna och hoppas att ens framtidsvisioner inte bedragit en.
/Farbror Pålsson
Bästa film
Slumdog Millionaire har vunnit Golden Globe, BAFTA (Storbrittaniens Oscarsgala ungefär) och en satans massa obskyra små filmpriser under årets gång. Det har ägt rum överraskningar i den här kategorin förr. Crash vann denna kategori för tre år sedan trots att Brokeback Mountain hade en vinnarstreak i ryggen som var jämförbar med den Slumdog Millionaire har idag. Faktum kvarstår dock att Slumdog Millionarie är m eller mindre garanterad detta pris även om det inte är omöjligt. Det finns heller ingen klar outsider som skulle kunna snuva favoriten på priset. The Reader och Frost/Nixon vore för stora skrällar (även om jag personligen gärna skulle se Frost/Nixon vinna) och varken Milk eller Benjamin Button har fått något större erkännande i form av priser. I den här kategorin är det Slumdog mot en massa underdogs.
Manliga huvudroll
Frank Langella får jag dra till med i galans kanske hårdaste kategori. Det känns nästan som ett dött lopp mellan Frank Langella, Mickey Rourke och Sean Penn. När flera skådespelare har gjort insatser som hyllats på detta sätt så är det tänkbart att akademin försöker sträva efter någon rättvisa. Mickey Rourke vann en Golden Globe, Sean Penn har vunnit en Oscar tidigare och Frank Langella får på grund av sin ålder troligen aldrig chansen att vinna en Oscar igen. Utöver detta gör han ett fantastiskt porträtt av Richard Nixon och skulle också vara välförtjänt av en vinst.
Kvinnlig huvudroll
Kate Winslet tror jag och hoppas vinner denna kategori. Hon har vunnit statyetter för sin roll i The Reader på löpande band tidigare, dock för bästa biroll. Varför hon här är nominerad för bästa skådespelerska är tämligen oförståligt. Hon tog även hem priset för bästa kvinnliga huvudroll på Golden Globe-galan, men där för Revolutionary Road. Hon har även tidigare varit nominerad för 5 Oscars och gått hem tomhänt varje gång. Med denna bakgrund, både var gäller det gångna året ochvad gäller hennes karriär så tror jag att hon denna afton kommer ha sällskap hem med en liten man i guld.
Manliga biroll
Heath Ledger tar med all sannolikhet hem detta priset. Oscarsgalan tänker förmodligen inte vara sämre på att hedra den som blivit vår generations James Dean, än de andra galorna. Diskutionen om detta är rätt eller fel tänker jag inte gå in på. Det jag kan säga är ju att hans gestaltande av jokern i Batman var sjukt bra även om denna typ av roll under normala omständigheter troligen inte skulle belönas med en Oscar.
Kvinnliga biroll
Penelope Cruz drar jag till med här så jag slipper fortsätta famla i mörker. Jag har inte sett någon av filmerna och på de flesta tidigare galorna har Kate Winslet vunnit detta pris för samma roll som här gett henne en nominering till bästa huvudroll. Penelope Cruz har varit nominerad tidigare och Woody Allen har ju regisserat filmen vilket bara kan vara en fördel i sådana här sammanhang.
Manus med förlaga
Slumdog Millionaire. För förklaring se Bästa film. Det är också värt att notera att berättartekniken i filmen är ganska speciell. Är ändå sugen på att säga The Reader här men den har bemötts med viss skepsis efter nomineringen och Slumdog har lite för många positiva faktorer på sin sida.
Orginalmanus
Här tänker jag dra till med en mindre skräll. Jag tror att det finns en stor möjlighet att Wall-e tar hem detta pris. Med tanke på det beröm Wall-e har fått är det tänkbart att akademin känner att den förtjänar någonting som är större än priset för bästa animerade film. I den sistnämnda kategorin står Wall-e i en annan klass än dess konkurrenter och det är möjligt att akademin passar på att överraska i mindre kategorier då Slumdog Millionaire verkar vara så pass överlägsen i det större. Annars går troligen priset till Milk, som är den enda av filmerna i denna kategori som också är nominerad för bästa film.
Bästa regi
Danny Boyle för Slumdog Millionaire kommer högst troligen också kamma hem detta pris. Det hör till ovanligheterna att kategorierna bästa regi och bästa film producerar två olika vinnare.
Då är det bara att börja ladda, hålla tummarna och hoppas att ens framtidsvisioner inte bedragit en.
/Farbror Pålsson
Vi tippar Oscar
Oscarsgalan är på söndag. Vi ska såklart se skiten och tävla i samtliga flummiga kategorier, men vi kommer att tippa i de åtta viktigaste kategorierna här.
Bästa Film
Slumdog Millionaire vinner. The curious case of Benjamin Button ligger rätt bra till, men av de nominerade är det bara Frost/Nixon som kan mäta sig med Slumdog som har tagit hem löjliga mängder av priser. Milk är en bra film men hamnar sist på min lista, The Reader är mycket bra men är inte tillräckligt spektakulär. Slumdog är en film som kan nå en ganska bred publik och jag tror att faktumet att den utspelar sig i Indien hjälper en hel del, det blir lite fräckare helt enkelt. Sen är det en helt fantastisk film.
Jag förutspår att Slumdog vinner det mesta
Bästa Manliga Skådespelare
Mickey Rourke vinner. Rourke, min nya favorit. Jag går nog hem direkt om inte han vinner. Kan inte komma på någon prestation som är bättre än Rourkes som gjorde The Wrestler till min favoritfilm 08. Frank Langella ligger tätt bakom för sin version ov Nixon, men ingen är bättre än Rourke. Sean Penn vann SAG vilket brukar vara en bra pekpinne för Oscarsgalan, men jag hoppas och tror att han inte vinner. Homosexuell har blivit det nya "hadikappad" i Hollywood. Brad Pitt, som jag gillar starkt sen The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford kommer inte vinna. Tror jag. Han pratar mest med hes röst i Benjamin Button, det är väl inte så jävla skådespeleri? Störde mig sjukt mycket på det under filmen, hans "gubbröst" var jävligt jobbig. Förresten vem är Richard Jenkins?
Bästa Kvinnliga Skådespelare
Anne Hathaway tror jag kan vinna. Det här är en av de svåraste kategorierna. Vem som helst kan vinna. Troligast är att Kate Winslet vinner, jag och pålsson pratade lite om det här igår, att Kate Winslet varit nominerad för The Reader men inte i huvudrollskategorin, utan för biroll. Riktigt konstigt att de bestämde sig för att byta här helt plötsligt. Man kan med stor viljekraft placera henne i huvudrollskategorin för The Reader, men jag tycker att hon gör en biroll. Meryl Streep ligger också riktigt bra till, men utan att riktigt veta varför tror jag på Anne Hathaway, som var fetbra i Rachel Getting Married. Helst ser jag att Melissa Leo vinner, hon är utan tvekan bäst 08 för sin roll i Frozen River.
Bästa Manliga Biroll
Heath Ledger tippar jag med viss ledsamhet. Inte pga hans död, tvärtom för att han kommer vinna oförtjänt bara för att han har dött. jag skäms lite när jag måste erkänna att jag inte sett Revolutionary Road ännu och inte kan uttala mig om Michael Shannons roll, men jag har knappt hört någonting om honom och ingen verkar tro att han kan vinna. Jag hade helst sett Philip Seymour Hoffman ta hem statyetten, han är riktigt bra som läbbig präst i Doubt, en film med genomgående fantastiska skådespelarprestationer (hela fyra skådespelarnomineringar!!!!). Jag blir också riktigt glad om Robert Downey Jr. vinner för Tropic Thunder. Men kort sagt blir jag nöjd så länge Heath Ledger inte vinner.
Bästa Kvinnliga Biroll
Penelope Cruz tror jag kan ta hem det, i en väldigt jämn grupp, Jag blir nöjd vem det än blir som vinner. Jag har alltid haft rätt svårt för Cruz, den hesa rösten hon sitter inne på är lite som naglar på svarttavla ibland. Jag skulle gärna se Marisa Tomei eller Amy Adams vinna. Taraji P. Henson är bra i Benjamin Button och Viola Davis syns inte tillräckligt i Doubt för att vinna.
Bästa Manus Efter Förlaga
Slumdog Millionaire vinner. Ett riktigt bra manus som utspelar sig i flera olika tidsperioder paralellt med nutiden. De använder minnen som framkallas i ett polisförhör till att besöka dåtiden och beskriva hur Jamal hamnade där vi ser honom på polisstationen. En film som innehåller otroligt mycket. Jag kan inte se att någon annan film vinner, kanske Benjamin Button.
Bästa Manus
Frozen River tror jag har en bra chans. En av mina favoritfilmer i år och det är omöjligt att inte bli berörd av denna berättelse. Det är en indie-film och jag måste säga att det är lite överraskande att den kom med bland de nominerade, men den är jävligt bra. Melissa Leo vinner nog inte och jag får hoppas på lite kompensation här. WALL-E är ett hett tips och jag tror att det är förhandsfavoriten hos många. In Bruges och Milk håller inte men Happy-Go-Lucky är tillräckligt bra för att sopa hem en guldgubbe.
Bästa Regi
Danny Boyle vinner för Slumdog Millionaire. Samma filmer nominerade som i Bästa film. David Fincher för Benjamin Button ligger bra till också och det står mellan dem tror jag. De andra nominerade, i min rangordning; Ron Howard - Frost/Nixon, Stephen Daldry - The Reader och Gus Van Sant - Milk.
Dr Hannes Modig
Bästa Film
Slumdog Millionaire vinner. The curious case of Benjamin Button ligger rätt bra till, men av de nominerade är det bara Frost/Nixon som kan mäta sig med Slumdog som har tagit hem löjliga mängder av priser. Milk är en bra film men hamnar sist på min lista, The Reader är mycket bra men är inte tillräckligt spektakulär. Slumdog är en film som kan nå en ganska bred publik och jag tror att faktumet att den utspelar sig i Indien hjälper en hel del, det blir lite fräckare helt enkelt. Sen är det en helt fantastisk film.
Jag förutspår att Slumdog vinner det mesta
Bästa Manliga Skådespelare
Mickey Rourke vinner. Rourke, min nya favorit. Jag går nog hem direkt om inte han vinner. Kan inte komma på någon prestation som är bättre än Rourkes som gjorde The Wrestler till min favoritfilm 08. Frank Langella ligger tätt bakom för sin version ov Nixon, men ingen är bättre än Rourke. Sean Penn vann SAG vilket brukar vara en bra pekpinne för Oscarsgalan, men jag hoppas och tror att han inte vinner. Homosexuell har blivit det nya "hadikappad" i Hollywood. Brad Pitt, som jag gillar starkt sen The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford kommer inte vinna. Tror jag. Han pratar mest med hes röst i Benjamin Button, det är väl inte så jävla skådespeleri? Störde mig sjukt mycket på det under filmen, hans "gubbröst" var jävligt jobbig. Förresten vem är Richard Jenkins?
Bästa Kvinnliga Skådespelare
Anne Hathaway tror jag kan vinna. Det här är en av de svåraste kategorierna. Vem som helst kan vinna. Troligast är att Kate Winslet vinner, jag och pålsson pratade lite om det här igår, att Kate Winslet varit nominerad för The Reader men inte i huvudrollskategorin, utan för biroll. Riktigt konstigt att de bestämde sig för att byta här helt plötsligt. Man kan med stor viljekraft placera henne i huvudrollskategorin för The Reader, men jag tycker att hon gör en biroll. Meryl Streep ligger också riktigt bra till, men utan att riktigt veta varför tror jag på Anne Hathaway, som var fetbra i Rachel Getting Married. Helst ser jag att Melissa Leo vinner, hon är utan tvekan bäst 08 för sin roll i Frozen River.
Bästa Manliga Biroll
Heath Ledger tippar jag med viss ledsamhet. Inte pga hans död, tvärtom för att han kommer vinna oförtjänt bara för att han har dött. jag skäms lite när jag måste erkänna att jag inte sett Revolutionary Road ännu och inte kan uttala mig om Michael Shannons roll, men jag har knappt hört någonting om honom och ingen verkar tro att han kan vinna. Jag hade helst sett Philip Seymour Hoffman ta hem statyetten, han är riktigt bra som läbbig präst i Doubt, en film med genomgående fantastiska skådespelarprestationer (hela fyra skådespelarnomineringar!!!!). Jag blir också riktigt glad om Robert Downey Jr. vinner för Tropic Thunder. Men kort sagt blir jag nöjd så länge Heath Ledger inte vinner.
Bästa Kvinnliga Biroll
Penelope Cruz tror jag kan ta hem det, i en väldigt jämn grupp, Jag blir nöjd vem det än blir som vinner. Jag har alltid haft rätt svårt för Cruz, den hesa rösten hon sitter inne på är lite som naglar på svarttavla ibland. Jag skulle gärna se Marisa Tomei eller Amy Adams vinna. Taraji P. Henson är bra i Benjamin Button och Viola Davis syns inte tillräckligt i Doubt för att vinna.
Bästa Manus Efter Förlaga
Slumdog Millionaire vinner. Ett riktigt bra manus som utspelar sig i flera olika tidsperioder paralellt med nutiden. De använder minnen som framkallas i ett polisförhör till att besöka dåtiden och beskriva hur Jamal hamnade där vi ser honom på polisstationen. En film som innehåller otroligt mycket. Jag kan inte se att någon annan film vinner, kanske Benjamin Button.
Bästa Manus
Frozen River tror jag har en bra chans. En av mina favoritfilmer i år och det är omöjligt att inte bli berörd av denna berättelse. Det är en indie-film och jag måste säga att det är lite överraskande att den kom med bland de nominerade, men den är jävligt bra. Melissa Leo vinner nog inte och jag får hoppas på lite kompensation här. WALL-E är ett hett tips och jag tror att det är förhandsfavoriten hos många. In Bruges och Milk håller inte men Happy-Go-Lucky är tillräckligt bra för att sopa hem en guldgubbe.
Bästa Regi
Danny Boyle vinner för Slumdog Millionaire. Samma filmer nominerade som i Bästa film. David Fincher för Benjamin Button ligger bra till också och det står mellan dem tror jag. De andra nominerade, i min rangordning; Ron Howard - Frost/Nixon, Stephen Daldry - The Reader och Gus Van Sant - Milk.
Dr Hannes Modig
