Adjö J.Dizzle

Natten mellan den 6e och 7e maj 2009 hände det tillslut, ögonblicket jag fasat inför i några år. Redan natten innan insåg jag att det nalkades, Zach Braffs sista avsnitt i Scrubs som J.D. Sorgen är enorm. Man har ju vetat att det var Braffs sista säsong, men jag trodde vi skulle få runt fyra avsnitt till. Istället blev det ett dubbelavsnitt. Avsnittet i sig var faktiskt riktigt bra, kan inte tänka mig ett mycket bättre slut på Braffs medverkan, roligt, sentimentalt och lite sorgligt. Det som gör att jag inte helt och hållet kollapsar är att Scrubs ska fortsätta sändas, hur det nu kommer att bli, och att Braff kommer göra inhopp i vissa avsnitt, kanske också ha nåt finger med i produktionen. Just nu är det bara fördjävligt att TV-världens kanske bästa karaktär försvinner från rutan, men samtidigt som vi tar farväl vill jag också skicka ett tack för åtta helt fantastiska säsonger. Så tack herr Braff, tack till tusen.



Dr. Hannes Modig

Assorted Music

Det är inte ofta jag lyssnar på en skiva fyra gånger på raken. Assorted Music av The Mongoloids står ständigt på repeat. Den är för visso rätt kort, drygt 17 minuter, men fy fan vad bra det här är.


The Mongoloids - Cricumstantial Critisism, Assorted Music

Jag är definitivt intresserad av genren hardcore, men kan knappast anse mig själv vara insatt. Men jag vet när något är bra. The Mongoloids är jävligt fräcka i hardcorevärlden just nu, och precis som namnet berättar är de lite udda. Rent musikaliskt är de rätt influerade av metal och punk. De påminner en del om två av mina favoritband, Blood for Blood och Madball, som spelar en sorts HC som ligger rätt nära metal, men The Mongoloids är mer intensiva och har annorlunda och bättre gitarrslingor. Det låter hårt och argt, mycket argt. Det blir någon sorts clash när dessa kids från New Jersey med den relativt konstiga imagen spelar såhär bra, hård och arg HC. Det blir fantastiskt. Trevligt också att de lägger in lite lugna medleys på plattan, som trots att jag mest klickar förbi dem i winamp bildar en fin kontrast och tempoväxling. Det känns lite konstigt att tycka till om HC eftersom jag egentligen inte har någon kunskap inom området, men detta är det bästa jag har hört på länge.

I förra inlägget nämde jag det walesiska bandet Super Furry Animals, som med sin nya platta Dark Days/Light Years har införskaffat ett nytt fan i form av mig. De spelar en kul, lite loj electrorock som passar perfekt såhär på våren. Bästa låten är nog Inaugural Trams, som dessutom har lite tyska i sig, wunderbar! Men den bästa vårballaden står Camera Obscura för, nämligen Honey In The Sun från skivan My Maudlin Career.

Jag avslutar med ett klipp som jag tycker är riktigt fräckt. Nyle - Let The Beat Build är speciellt eftersom denna musikvideo bara är en tagning, video och audio samtidigt. Bra låt och snyggt filmat också.


Dr. Hannes Modig

RSS 2.0