Weird Wire

N.A.S.A. "Money" feat. David Byrne, Chuck D, Ras Congo, Seu Jorge, & Z-Trip from Paul Griswold on Vimeo.

N.A.S.A. har släppt tre låtar från sin kommande platta The Spirit of Apollo, Money är den bästa med giganterna David Byrne och Chuck D. Z-Trip, Ras Congo och Seu Jorge är också med. Den nyaste låten Gifted innehåller gästspel med Kanye West, Santogold och Lykke Li. N.A.S.A. har hittills inte gjort den bästa musiken (de tre låtar som släppts) men den trevliga mix av artister är på alla sätt intressant. Jag väntar spänt på skivan som kommer i februari.

Jag såg två filmer i dagara som sägs vara bland årets bästa, en av dem, The Wrestler, var definitivt det. Den var faktiskt fantastiskt bra, framförallt var Mickey Rourke grym (det stinker Oscar om Rourke). Det känns som att han till en viss del spelar sig själv, gammal avdankad 80-talshjälte som gör en comeback. Att det sen ryktas om att han inte tog betalt för rollen gör det lite häftigare (inte heller Bruce Springsteen ska ha tagit betalt för soundtracket). Man var faktiskt inne på att låta Nicolas Cage spela huvudrollen, en tanke som får mig att grimasera. Filmen hadlar om Randy "The Ram" Robinson som är en avdankad gammal proffswrestler som numera "uppträder" på diverse independent-shower samtidigt som han jobbar extra i en matbutik. Randy dopar såklart röven av sig, har inga nära vänner, pratar inte med sin dotter, bor i en trailer (eller sin skåpbil när han inte betalt hyran) och den enda han pratar med är en gammal strippa spelad av Marisa Tomei, som även hon är riktigt bra. Sakerna Rourke gör i ringen är otroliga. Antingen är han helt uppoffrande eller så är det de bästa specialeffekter jag någonsin sett, men jag väljer att tro på att han faktiskt tog alla häftstift på riktigt. Det finns så mycket att skriva om filmen, men det känns inte som att man kan göra den rättvisa på något sätt, gå och se den för helvete! Jag vågar påstå att det är årets bästa film!

Den andra superhypade filmen jag såg var The Curious Case of Benjamin Button med Brad Pitt i huvudrollen. Benjamin föds gammal och åldras sen baklänges, han blir alltså yngre och yngre vilket skapar en del unika problem. När han föds 1918 dör hans mor och hans far tycker att han är så fruktansvärt ful att han ironiskt nog lämnar honom på trappen utanför ett ålderdomshem. Där adopterar en svart tjänstekvinna honom och det blir hans hem. Han blir kompis med en av tanternas barnbarn, Daisy, spelad av Cate Blanchett. De återser varandra genom åren och kommer allt närmare varandra i ålder. Filmen är intressant eftersom den spänner sig över en så stor tidsperiod och olika platser. Det är kul att se hur de ändrar Pitts frisyr och kläder för att uttrycka hans ålder, man sitter såklart och letar efter minsta tecken på ålderskillnad hela filmen. Det är helt otroligt snyggt gjort var de än befinner sig, speciellt 20-40-talet där de inte är rädda för stora platser utan har massor av människor, bilar och byggnader. Sen jag såg Pitt i The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford har jag varit en stor fan, och är fortfarande upprörd över att han inte fick en Oscar för den. Här är han bra, men inte genialisk. Blanchett gör en riktigt fin prestation, men jag får säga att filmen inte imponerade så mycket på mig. Missförstå mig rätt, den var bra och absolut sevärd, men att den ligger på topp 250 på IMDB tycker jag inte riktigt är rätt. Den är väldigt lång, 2 h 40 min och stundtals tappar man intresset. Sen ska den också ha credd för CGI ansiktet Benjamin har i början, väldigt snyggt gjort.

Har precis bokat biljetter till Frozen River på torsdag, den ska vara riktigt bra. Vann på Sundance och jag vågar tippa på att den vinner en Golden Globe på söndag också.