Weird Wire

     Äntligen har N.A.S.A.s platta The Spirit of Apollo släppts. Jag har peppat som fan inför den, fast jag har trott att den skulle vara rätt kass. N.A.S.A. (North America South America) består av två DJs, den ena Spike Jonze's bror Sam Spiegel eller "Squeak E, Clean", den andra proffskejtaren Ze Gonzales "DJ Zegon" som gör beatsen på plattan, sen har de bjudit in löjliga mängder musiker som gästspelar, ca 3 per låt och det är inga blåbär de samarbetar med.


Hip-Hop med KRS-One, Fatlip, och Slim Kid Tre är inte en särskilt spektakulär låt, men stabil och bra hiphop med en trevlig video.

     Jag var rätt övertygad om att de skulle vara för många kockar i köket, och av de låtar jag hört innan skivsläppet var det bara en jag gillade. Men det är fan kul att bli överraskad. Även de låtar jag ogillat innan släppet har jag nu lyssnat igenom och lärt mig uppskatta till viss del iallafall. De flesta låtarna bli svaga var för sig men som helhet är albumet väldigt intressant, just ordet intressant definierar Spirit of apollo rätt väl. De låser inte fast sig i någon genre utan flyter mellan allt möjligt och gör det ibland utan hinder, ibland med större svårighet. I min favoritlåt Money trycker de in massor av mys, indierock, rap och reggae.
     Det som verkligen gör att skivan sticker ut är artisterna på den. Det är faktiskt helt sanslöst många som är med. Inte bara folk som David Byrne, som även om han nästan alltid är bra mest glider runt och gästspelar på andras projekt; utan de tar in riktigt tunga artister som Tom Waits, Chuck D och George Clinton som absolut inte behöver rida på någon annans framgång, och inte heller har för vana att pyssla med sånt här. Just mixen av artister är fräck, ungt och gammalt som man aldrig kunnat tro skulle samarbeta. Way Down är en låt som är ett bra exempel, tre artister från tre helt olika musikstilar går ihop och gör en bra låt, RZA, Barbie och John Frusciante får det att funka tillsammans.
     The spirit of apollo är absolut inte en av de bättre plattor jag hört den senaste tiden, men jag tycker att den har ett högt lyssningsvärde ändå. Beatsen är oftast riktigt bra och är det som låtarna står och faller med. Det är inte lätt att göra ett beat som ska passa olika genres, men i de flesta fall lyckas de.
     Jag kanske inte kommmer att pumpa The spirit of apollo när jag sitter på bussen och vill försvinna in i musikens värld, men som bakgrundsmusik är den toppen, vilket är lite synd för texterna är värd uppmärksamhet.

     Såg Eagle Eye igår. Totalt värdelös film. Fattar inte vad Hollywood tror att datorer är kan göra. För att något ska hackas måste det vara uppkopplat och elförsörjt. Helt vansinnigt att superdatorn som kan hacka precis vad som helst på en nanosekund inte kan fixa en grej i sitt eget system. Man blir upprörd.

     Vad det gäller TV-serier är det ett måste att kolla de nystartade Eastbound and Down och Important Things With Demetri Martin. Hoppa på skiten nu.

Dr. Hannes Modig