Murs, DJ Muggs & Planet Asia och Atmosphere
Under de senaste månaderna har det släppts ett par riktigt stabila hip hop album. Artisten Murs från Kalefornien släppte i slutet av september sitt första soloalbum i samarbete med ett större skivbolag, vid namn Murs For President. Variationen på skivan är stor, från Think you know me, där produktionen låter tämligen Dr. Dre-inspirerad, till gospel med Snoop Dogg på Time is now, till poprockig gitarr på A part of me. Texterna varierar också och går från politik till kärleksbekymmer. Har man inget problem med avsaknaden av en röd tråd så kan säkerligen skivan, i alla fall ett antal av låtarna, falla i smaken. Främst låtarna Lookin' fly, Can it be, Everything, Road is my religion, Me and this jawn och A part of me skulle jag lyfta fram. Everything har dock varit en stor guilty pleasure sen jag upptäckte att James Blunt är samplad på den..
Murs-Can it be
En annan bra skiva som också den släpptes i september är Pain Language av DJ Muggs och Planet Asia. Planet Asia är en kille från undergroundscenen i Kalifornien och DJ Muggs är producenten från Cypress Hill. Det som ger det till ett sånt bra album är att DJ Muggs erbjuder riktigt trevliga beats genom hela skivan med inslag av bland annat originella trumkomp, elgitarr och tempofyllda trumpeter. Sleeper cell, That's what it is, Lions in the forrest, Death frees every soul och Shadows of hell är de låtar jag skulle lyfta fram lite extra från en skiva som, med ett par undantag, enbart innehåller bra musik.
DJ Muggs & Planet Asia-Lions in the forrest (själva låten varar enbart ungefär mellan 2:00 och 4:20..de tog kanske i lite mycket när de gjorde videon men låten är fortfarande riktigt sweet).
DJ Muggs gjorde också ett album i fjol med och GZA, en av orginalmedlemmarna av Wu-Tang Clan. Detta albumet, vid namn Grandmaster, kan också rekommenderas stark. Det innehåller några riktiga hits, så som Unstoppable Threats och Queen's gambit. GZA gör även ett framträdande på Pain Language i låten Triple Threat.
Tidigare i år släppte även duon Atmosphere albumet When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold, vilket är en helt fantastisk platta. Bra och känslosamma texter som ofta perfekt reflekteras i skivans beats. Detta samspel gör sig, i min mening, allra bäst på låten Painting, och andra kanonlåtar finns det gott om. Man kan till och med få höra Tom Waits beatboxa på en annan delikat låt som (fyndigt nog?) heter The waitress.
I övrigt måste jag bara kommentera att South Park-avsnittet från förra veckan kan va varit något av det mest imponernade jag skådat i tv-serieväg. South Park tar ofta upp aktuella händelser i handlingen, detta eftersom avsnitten oftast bara görs på en vecka. Men de överträffade sig själva när de hade med animerade sekvenser av Obama segertal samt McCains nederlagstal, när avsnittet sändes mindre än ett dygn efter att dessa ägt rum. Handlingen byggde vidare på detta och avsnittet blev en parodi på såväl hypen kring valet som coola filmer om tjuvligor. I normala fall kan man se avsnitten på seriens hemsida men för ögonblicket verkar det finnas något rättihetsstrul med Skandinavien. Förhoppningsvis rättar det hela till sig snart annars vet jag inte vad man ska ta sig till.
Farbror Pålsson
Murs-Can it be
En annan bra skiva som också den släpptes i september är Pain Language av DJ Muggs och Planet Asia. Planet Asia är en kille från undergroundscenen i Kalifornien och DJ Muggs är producenten från Cypress Hill. Det som ger det till ett sånt bra album är att DJ Muggs erbjuder riktigt trevliga beats genom hela skivan med inslag av bland annat originella trumkomp, elgitarr och tempofyllda trumpeter. Sleeper cell, That's what it is, Lions in the forrest, Death frees every soul och Shadows of hell är de låtar jag skulle lyfta fram lite extra från en skiva som, med ett par undantag, enbart innehåller bra musik.
DJ Muggs & Planet Asia-Lions in the forrest (själva låten varar enbart ungefär mellan 2:00 och 4:20..de tog kanske i lite mycket när de gjorde videon men låten är fortfarande riktigt sweet).
DJ Muggs gjorde också ett album i fjol med och GZA, en av orginalmedlemmarna av Wu-Tang Clan. Detta albumet, vid namn Grandmaster, kan också rekommenderas stark. Det innehåller några riktiga hits, så som Unstoppable Threats och Queen's gambit. GZA gör även ett framträdande på Pain Language i låten Triple Threat.
Tidigare i år släppte även duon Atmosphere albumet When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold, vilket är en helt fantastisk platta. Bra och känslosamma texter som ofta perfekt reflekteras i skivans beats. Detta samspel gör sig, i min mening, allra bäst på låten Painting, och andra kanonlåtar finns det gott om. Man kan till och med få höra Tom Waits beatboxa på en annan delikat låt som (fyndigt nog?) heter The waitress.
I övrigt måste jag bara kommentera att South Park-avsnittet från förra veckan kan va varit något av det mest imponernade jag skådat i tv-serieväg. South Park tar ofta upp aktuella händelser i handlingen, detta eftersom avsnitten oftast bara görs på en vecka. Men de överträffade sig själva när de hade med animerade sekvenser av Obama segertal samt McCains nederlagstal, när avsnittet sändes mindre än ett dygn efter att dessa ägt rum. Handlingen byggde vidare på detta och avsnittet blev en parodi på såväl hypen kring valet som coola filmer om tjuvligor. I normala fall kan man se avsnitten på seriens hemsida men för ögonblicket verkar det finnas något rättihetsstrul med Skandinavien. Förhoppningsvis rättar det hela till sig snart annars vet jag inte vad man ska ta sig till.
Farbror Pålsson
Kommentarer
Trackback
